Och slutsatsen är.

13:11

Nu har jag processat under ett antal dagar och den främsta slutsatsen som jag kommit fram till är att en blir inte lycklig bara av att en blir smal.

Hur uppmuntrande lät det då? Tja, för mig känns det faktiskt väldigt bra att få det avskrivet en gång för alla. Någon gång sen skarven lågstadiet-mellanstadiet har jag fått uppfattningen av att smala människor är lyckliga människor - trots att jag själv inte har varit vare sig särskilt tjock eller markant överviktig, utan bara lite normalt rund och go (om ni visste hur svårt det var att skriva den där meningen och känna att det är sant). Nu vet jag att det inte är sant och att min lycka inte har något med smalhet att göra. Min lycka har att göra med att jag lärt mig älska mig själv precis som jag är.

Jag kommer ihåg ett samtal med Bus jag hade i vintras, när jag som bäst var mitt inne i veckoliga prattider och allmänt kaos och jobbighet, och jag frågade hur hon gjorde. Hon tittade upp lite fundersamt i taket en stund och sen sa hon att hon inte riktigt visste. Att kroppen liksom skötte det åt henne - att hon åt mer ibland och mindre andra dagar och att det på något sätt funkade i slutändan, eftersom hon lyssnade på sig själv. Just där och då kände jag mig mest uppgiven, för det kändes som något som totalt oeuppnåeligt. Men vet ni vad? Jag tror faktiskt jag är där nu. Jag vet att jag fortfarande har en bit påväg och jag kommer ha saker att jobba med lång tid framöver, men jag har faktiskt en bra grund här. En som jag står stadig på, en som jag trivs på. Jag kan tänka mig att bo här i den här kroppen, jag kan tänka mig att må såhär på vardaglig basis. Det viktigaste är att jag inte anstränger mig så mycket nu, det liksom flyter. Jag vet vad jag mår bra av och jag gör det.

Sen finns det saker som inte är ultimat för kroppen som jag gör ändå - som att ta tre öl med Gabby på Ölrepubliken en fredagkväll och vara uppe till klockan 3 på natten... men hey, det är psykiskt välbefinnande mot fysiskt, och ibland är det värt varje uns av huvudvärk dagen därpå. :P

Annars har jag slutat sommarjobba i hemtjänsten och himlen bestämde sig för att försöka dränka mig sista kvällen igår. Den lyckades nästan. Med en mils löpning, lite fys och en timmes salsa i benen var jag helt slut när jobbtiden var till ända och hyste inte det minsta lust att åka buss och gå hem i regnet när bussen ändå skulle åka förbi farmor&farfar där jag jobbar idag - så jag hoppade av hemma hos dem, smet in och bäddade ner mig i soffan. Sen skrämde jag tydligen nästan slag på farmor när hon kom ner imorse och otippat hittade en sovande människa i deras vardagsrum.

Saker och ting är som det brukar vara i Högkvarteret - massa datorer, ruskigt varmt och jag har fått i mig två koppar te och två koppar koffeinfritt kaffe hittills. Woopido. :)