Lite bättre,

23:39

Gårdagens förhoppning om att idag skulle bli lite bättre blev sann. PMS-veckan från helvetet är över för den här gången också. Jag är tacksam ända ner i tårna över hur enkel dagen har varit.

Jag funderade en hel del på det här med PMS och depression och ätstörningar när jag cyklade in mot stan tidigare idag. Precis som att alkoholism, depression och ätstörningar alla är sjukdomar, så är det också något som jag tycker "inte riktigt gills" som sjukdom i dagens samhällsklimat. Och för mig känns det lite som samma grej med PMS. Fast det är kliniskt dokumenterat och validerat och allt sånt att det faktiskt kan vara mer än att en blir lite deppig då, så är det liksom inte riktigt "godkänt" att må dåligt på riktigt. Det handlar inte om att jag bara vill ha uppmärksamhet och gnälla lite - tro mig, hade funkat med att "rycka upp mig lite" (får jag någonsin det rådet igen så skriker jag) så hade jag gjort det för länge sen. Jag påstår inte att PMS är lika illa som alkoholism eller ätstörningar, eller att det är en sjukdom; jag tycker bara inte det är riktigt rättvist att få ett nedlåtande leende och typ en mental klapp på huvudet bara för att jag har hormonbetingad typ-depressionish en gång i månaden.

Idag är det som sagt i alla fall över. Jag har njutit hela dagen. Dessutom har jag varit på arbetsintervju hos hemtjänsten i Göteborg och får besked om jag får jobba där under sommaren på torsdag. Hurra! Kvällen spenderade jag dels dansande på KulturATOM med Funky och sen i Lady Hickups soffa, kollandes på "So you think you can dance". Fina grejer. :)