Det är så jävla svårt.

14:04

Jag har upptäckt en sak.
Det var sjukt jobbigt att erkänna att jag har ätstörningar. Det var sjukt jobbigt att börja rota i mig själv och gå igenom varför det var så. OCH det är fortfarande jobbigt nu, för de känslorna som jag förut dövade med att äta/inte äta, de är kvar och jag har nog aldrig riktigt hanterat dem, så jag vet inte riktigt hur jag ska göra det heller.

Det är så jävla svårt.
Jag förstår att folk fortsätter förneka, sticker huvudet i sanden och går tillbaka till sina invanda mönster. Det kanske inte är ett bra sätt att hantera känslor på, men det är ett sätt som en vet om och är van vid.

Förra veckan var jättebra. Jag hade massa energi och var glad. Den här veckan händer det massamassa saker hela tiden och jag känner att det bara är energi ut och ingen energi in. Jag förutsätter att folk tänker det värsta om mig. Idag har jag stannat hemma från skolan och mest sovit. Vi har deadline för en skolgrej på måndag och alla skulle övat tillsammans inför den idag. I mitt huvud tycker mina klasskompisar att jag är en lat idiot och jag känner mig usel.

Nej.
Nejnejnej.
Jag orkar inte med det här själv. Jag ska ringa någon.