tisdag, april 12, 2011

Vi måste prata.

18:36

Igår stod det som vanligt rap på eftermiddagsschemat i skolan - vi har jobbat med att bara skriva ett tag, vilket vi inte haft tid för på rätt länge, pysslat med projekt och så. Fröken bestämde också att "Nu ska vi fokusera lite mer på EN grej." och förra veckan visade jag henne en låt som bara föll över mig för ett par veckor sen. Det var som att den väntade på att komma ut och den blev fet. Det tyckte hon också, så vi bestämde att den skulle jag lägga lite mer tid på att lägga den (jag har till och med att perfekt beat till den!)

Cyphern vi avslutade med igår var helt sick. Alla har steppat upp så SJUKT mycket och det började gråtas när Smarty la sin vers, sen fortsatte det när resten av de fyra som var kvar körde och sen avslutade jag med att kicka min låt och gjorde det så jävla bra. Everyone poured their heart out, det var HELT fantastiskt! Stämningen, energiiiin... whoa, kan inte riktigt förklara det. En måste nog vara där för att förstå.

Dansen på kvällen gick lite sisådär. Vänster höft krånglade och jag tror jag sträckte mig där. Men, jag körde på gott jag kunde och imorse var det inte lika illa som igår kväll. Idag i skolan med Sweet N jobbade jag mest med överkroppen och så rehab och långstretch på det. Ska strax ner till Twisted igen - vet inte om jag kör något mer idag, men hänga kan en alltid göra. :)

Boken jag berättade om igår - "Sockerbomben i din hjärna" - har satt igång vad som känns som domino i mitt huvud. För mig handlar den boken inte främst om sockerberoende, utan beroende generellt. Och jag tror inte att jag har riktigt har kopplat ihop mina ätstörningar med matberoende förrän nu. Inte förrän jag satt och läste igenom de fem kriterierna som är gemensamma för beroendeutveckling och kände mig delvis som jag bokade av en checklista, så ramlade poletten ner. Där stod det, svart på vitt. Jag känner någon slags blandning mellan lättnad och skam. Dock tänker jag strunta i skammen (varför har jag inte fatta ordentligt förrän NU?!) och bara fokusera på det andra, positiva - att jag faktiskt upptäckt det och att jag har en hel bok med fakta och kunskap som kan hjälpa och ge ännu mer verktyg för att klara av att bli frisk. Och jag ska prataprataprata.

Vi måste prata. Om oss, om hur vi mår och varför. Det är därför jag skriver det här, det är därför jag skriver ut mycket av det jobbigaste jag någonsin varit med om. För att en så stor jävla del i det här är skam och det är fel. Det är inte skämmigt att ha ätstörningar. En är inte dum i huvudet eller dålig människa för att en har problem med maten. Det är en sjukdom vi pratar om och den är farligast när den inte syns eller hörs. Och om jag kan få någon att tänka till, att inte känna sig ensam i världen eller på något annat sätt påverka positivt genom det jag skriver - bra!

Inga kommentarer: