Jag vaknade inatt igen, men kunde tack och lov somna om igen fort. Alltså var jag bra mycket piggare och gladare idag, trots att jag vaknade med halsont när jag trodde att jag skulle vara frisk. Jaha. Nehe. Ingen dans för mig idag heller. Däremot den veckoliga prattiden som jag fortfarande känner verkligen behövs. Vi diskuterade att jag mår mycket bättre och frågan om hur jag ville gå vidare tog upp. Ta ett uppehåll, eller sakta minska ner kontakten och kände jag att jag ville göra det nu eller fortsätta med veckotider ett tag? Det är skönt att det är upp till mig, att jag får välja och det inte bara är en tid som jag får vara kvar, som på nåder, och sen är det slut. Jag säger nej eller ja. Sen pratade vi pekpinnar, samhällsnormer och motstridiga känslor. Fortsättning följer om en vecka.
Strålande solsken när jag stod på perrongen och väntade på tåget, men inte katten kom tåget i tid för det. Jag drog på beats i hörlurarna och övade inför Open mic:en som är på lördag (som en del i ett arrangemang på Frölunda Kulturhus). En scen. En mick. Ett beat. Jag och rap. Jag är förtjust och lite vettskrämd och känner en spännande nervöskänsla i magen ibland. Första gången jag rappar "på riktigt", inför okänd publik. Håller tummarna för att det är upptakten till något riktigt bra.
Housetisdag med Nina - jag satt med mitt halsont på golvet och kände motivationen byggas upp och upp i kroppen. Längtar tills jag är frisk. Hälsat på farmor, lagat storkok med vegetarisk chili och sytt två orangea kuddar till min lägenhet. Jag börjar se fram emot när det känns omgjort nog för att vilja sova där en natt igen. Jag tror inte det är så långt kvar. Jag gör val hela tiden. Många gånger väljer jag om två-tre gånger - plockar upp, lägger ner. Plockar upp, lägger ner. Tänker: "Nej, så är det inte. Nej, så är det inte. Nej!" Det är tjatigt. Hittar nya negativa mönster ibland och tänker: "Men vad fan?" Jag behöver bara göra det här en tusen och tusen och tusen gånger igen. Blir lite glad för varje dag som går bra. Pratade i telefon med en syssling igår. Han frågade hur jag haft det sen senast vi såg och till min egen förvåning sa jag: "Jag har gått i terapi för ätstörningar sen i höstas, så det har varit jobbigt." utan att skämmas för det. Utan att känna mig ursäktande. Det kändes väldigt bra. Berättade för Nina att jag ska provbo i lägenheten snart och hon strålade lättad glädje mot mig med hela ansiktet som jag kände att jag ärligt speglade. Så mycket positiv energi.
Nu ska jag försöka sov-döda min förkylning. Imorgon är det onsdag med Fröken istället för vanlig tråkonsdag. Yay. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar