Lite i taget.

22:24

Min prattid i tisdag var efterlängtad efter helgen som varit. Allt bara rann ur mig. Det var skönt. Och det var än skönare att inse att trots att det har varit jättejobbigt, så har jag ju klarat det. Att jag faktiskt bryter de tankemönster som jag varit fast i i alldeles för många år, även om det tar mig ett tag att komma på att jag kan tänka annorlunda. Det var hemskt i början när jag började gå dit, för då gjorde allting som jag tänkte på och pratade om bara ont och jag grät nästan hela tiden. Nu är det inte så längre - nu är det den tiden när jag aktivt måste tänka och göra nytt, istället för att göra som jag brukar. Och det är också jobbigt, fast på ett annat sätt. Men hey, det är OK, precis som det är OK att bli arg och trött på hela jäkla grejen - varför kan det inte bara ta slut någon gång?! Vilket innebär att räkna dagar i kvartar och halvtimmar om det behövs vissa dagar, att skolka förmiddagen i skolan för att farmor och Lillebror gör mig på bättre humör. Vi pratade om det som att programmera om min inre dator och det känns som en bra metafor.

Apropå nya saker - förra veckan var mamma och jag på IKEA. Jag köpte ingenting, men vi planerade och tänkte väldigt mycket om hur jag ska göra i lägenheten för att få den att bli mer min. Idag åkte vi till IKEA och handlade. Lampor och plädar och kuddar och lampor och skrivbordsstol och lampor och matta. Sa jag att jag köpte lampor? Sen åkte vi hem till mig och satte upp en del. Det blev fint. Jag är glad. Lite ängslig, men glad. Och jag varken tänker eller behöver flytta dit på heltid på studs igen. Ha hemma lite där, ha hemma lite hos mamma och pappa. Lite i taget.