Alla hjärtans dag II.

23:25

Har precis upptäckt Axel Axélo. Wow. Freakin' WOW! Det är så jag vill skriva och göra musik. Känsligt och glatt och allvarligt och lek med ord. Hejsan inspiration!

Jag ska åka och hälsa på Dykarn imorgon. Vi ska förenas i vår entusiasm till smörgåstårta och göra enligt mammas recept som jag älskar mest i hela världen, men först ska vi till Halmstad och gå på badhus. Mmmm. Bubbelpool!

Jag tänker mycket på lägenheten och på att det faktiskt börjar kännas lite hemma över den. Ju mer jag pysslar, ju bättre blir det. Jag har städat igenom mina viktiga-papper-pärmar och det var papper papper papper överallt och sen upptäckte jag att jag behövde en ny pärm, de två jag har är tjockisar och går knappt att stänga längre. Trodde de skulle ha det på IKEA, men icke. Jag var hemma hos farmor för ett par veckor sen och pratade om lägenheten och sa att jag skulle köpa mer krukväxter, för jag har bara två som överlevt hittills. Hon såg på mig med glad blick och sa: "När du vill ska vi åka till Plantagen du och jag, och så ska du få vad du vill!" Jag blev så glad, det var så fint. Och jag ser fram emot det. Jag tittar på Plantagens hemsida och försöker bestämma vilka blommor jag vill ha. Någon bonsai-igt, med vriden stam och gröna små löv. Och en hibiskus. Definitivt ingen paula, jag hatar paulor. När jag var liten hamnade alla paulor i mitt rum, eftersom bröderna var dammallergiker och jag försökte verkligen att ta död på dem helt stillsamt. De kunde gå utan vatten i en månad och börja sloka lite, sen vattnade mamma dem och vips! så mådde de bra igen. Jävla livskraftiga blommor.

De enda som har överlevt min flytta-fram-och-tillbaka-period är den fina paraplyväxten som jag fick av mamma och pappa och en orkidé. Jag ska skaffa färgglada kompisar till dem som inte ska dö. Jag tror att luktärter skulle vara fint. Kan man ha tulpaner i kruka inomhus?

Jag mår lugnt och bra. Mamma och jag pratade i bilen i söndags om hur jag har ändrat mig sen prattiderna började. Det kändes bra, även om det fortfarande är känsligt. Jag börjar så sakteligen ta in att jag inte är ivägen, vågar dela med mig av det som är jobbigt också. Kommer ihåg en låt jag skrev för ett tag sen och tror jag skrev den lika mycket till mig själv som till Gabs. Bus och jag pratade mat i söndags och hon sa: "Det finns mycket friskt i dig när det gäller maten också, jag tror det är viktigt att komma ihåg det." Ja, det är det. Ibland känns det som allt bara är knas, men det finns mycket bra också. Jag är lycklig som har vänner och familj som kan påminna mig om det ibland.