tisdag, maj 04, 2010

En räddare i nöden.

15:10

Jag tänker mycket på min mat atm. Det som oftast snurrar runt i mitt huvud är hur fantastiskt bra jag mår, hur sjukt gott allting är och vad mycket nya produkter och recept jag vill pröva på. Men, det snurrar också en hel del om praktiskt how-to och att, även om jag själv försöker utgå från att det är ingen big deal, så är det ändå en hel del omställningar, nästan mer för de jag umgås med än för mig själv.

Igår vid matbordet åt familjen fisk och jag åt raw falafel. Allt fine and dandy. Sen frågade mamma: "Äter du ingenting som vi äter?" och jag svarande: "Jooo... men inte alltid." Mamma: "Nehe, vad är det som avgör det då?" och jag: "Det beror lite på magkänslan för dagen." End of discussion. Mamma menade verkligen inget illa, det vet jag - hon undrade, för oftast är det hon som lagar mat och då är det ju bra att veta hur många som ska äta. Men just då fick det mig att känna mig som en ensammaste människan i världen. Så, jag gjorde vad varje vettig, småledsen flicka borde ha gjort i den situationen - jag ringde en vän, Bästa ragget närmare bestämt. Hon har varit vegan i 2 år och sa precis allt tröstande jag behövde höra, uppblandat med en hel del tips om caféer och ställen man kan äta på i Göteborg. Jag önskar det hade varit lite lättare att vara självsäker om mina matvanor, men allt är så nytt. Jag antar att det växer fram i sin egen takt, det brukar vara så. Fram tills dess ska gudarna veta att mina vänner är mitt bästa stöd. Lady Hickups, som också är inne i raw food-svängen och Gabs, som är ständigt open-minded och full av tänk kring mat. Och Bästa ragget såklart, supportive vegan på avstånd. ;)

1 kommentar:

Louice sa...

Any time baby love <3