En bättre dag (Heja Blodcentralen!)

12:21

Imorse vaknade jag innan klockan ringde och låg och slumrade utan att tänka särskilt mycket. Idag känns inte lika jobbig och omöjlig som igår, idag känns ganska trevlig trots att det regnar ute. Jag sitter på mammas jobb vid en dator och om en halvtimme slutar hon, vi ska äta lunch och sen åka till Ullared för shopping av nödvändigheter - jag ska leta funktionströja, löparjacka och en ryggsäck. Det är inte hett när mina träningskläder stinker svett när jag tar dem på mig, trots att de är nytvättade. Ett kvitto på att de är mycket välanvända, ja, men inte särskilt trevligt.

Idag har jag annars hunnit med att lämna blodprov till min brödstudie och nu är den slut. Aldrig mer tråkigt bröd, hurra! Jag som i vanliga fall har jättesvårt att slänga mat som inte är dålig, hystade glatt ner tre limpor överblivet tråkbröd i soppåsen igårkväll. Gone baby gone!

Det första jag gjorde efter det var att ta en promenad ner till blodcentralen, lämna blod och få en t-shirt. Nu har jag plåster i varje armveck och på långfingret och det ser ganska roligt ut. Jag älskar min blodcentral! De är alltid snälla, hjälpsamma och otroligt duktiga. Idag blev jag väl omhändertagen av en blond Stefan, som småpratade med mig under tiden. När han skulle kolla mitt blodvärde och stack mig i fingret påpekade jag att "Det gör attans så mycket ondare där än när man sticker i armvecket för att faktiskt lämna blod." och han svarade: "Ja, det finns ju en anledning att blinda läser med fingertopparna. Har du försökt få ner ditt armveck i en bok någongång?" och det ledde till dagens första gapskratt. Underbara människor, vilken insats de gör!

Förövrigt somnade jag på tåget till mammas jobb och vaknade panikslagen med ett ryck när tåget stod still: "Var är jag?! Vad är klockan?!", tog jackan och ryggsäcken i den handen, skorna i den andra, sprang genom tåget och hoppade ut på den blöta regniga perrongen i strumplästen. Ganska många förvånade blickar... men jag kom av i tid i alla fall. ;)