Hit by the train.

22:02

Ikväll är jag mentalt och emotionellt slutkörd. Varför kommer jobbiga saker alltid i klump och inte snällt en i taget så man hinner återhämta sig mellan varven? Under de närmaste dagarna har följande hänt:

- Jag har fått reda på (för att jag ringde och frågade) att lägenheten blir klar i mitten av juni, inte mitten av maj. Tydligen hade det varit något strul i början av renoveringen - jamen BRA att de ringer och talar om det då?!

- Jag har kommit underfund med att jag inte har energi nog för någon annan än mig at the moment och avslutat mitt dejtande. Skönt men jobbigt.

- Jag har fått mail av min handledare som inte tror att jag kommer hinna bli klar med uppsatsen innan den ska gå upp i juni. Efter det mailet hade jag ett mindre nervöst breakdown och kände i hela kroppen MEN JAG ORKAR INTE! Det blir handledarmöte förhoppningsvis i veckan och så får vi se vad som händer.


Det känns för mycket just nu, helt enkelt. Jag fick en tanke-fri timme när jag drog till gymmet och dansade, vilket var ruskigt skönt. Nu vill jag isolera mig och inte prata med någon annan än mina närmaste vänner och familjen. Imorgon är det nog lite lättare, men ikväll är det en tung känsla i båda mage och bröstkorg. Alltså ska jag gå och sova så jag kan ignorera det.