Långsamhetes lov.

11:15

Det är måndag igen. Min helg gick för fort och jag hade gärna haft en dag till, men jag är ändå glad. Glad för att ha fått en födelsedagskalaskväll hos Nästan Bror som otippat slutade kl 2 på natten. Glad för att ha fått träffa min älskade Juja, druckit te utan mjölk och bara pratat. Glad för att jag får vara förvirrad och att om det går, så går det långsamt... men jag vet inte. Det är skönt att få vara förvirrad, att inte behöva bestämma mig på studs och att bara vela lite fram och tillbaka: "Jo. Nej. Joo. Absolut inte! Kanske? Va?". Jag sjunger långsamhetens lov och njuter av varenda liten känsla, både de glada och de rädda. Så länge jag känner något är jag glad, avskyr det apatiska känslotillståndet jag hamnar i ibland. Ge mig hela spektrat, från gråt till skratt, så jag känner att jag lever.