tisdag, februari 02, 2010

Post- panikattack.

12:08

Igår blev definitivt inte som jag hade tänkt mig. Jag steg upp, gick promenad, lullade omkring i lagom takt hemma och åt en supergod frukost med bär och müsli samt fick tummen ur och hade lite syjunta i mitt kök. Jag lagade ett par vantar och två par byxor (varav det ena paret jag tänkt laga typ... sen jag flyttade in.) och kände mig allmänt huslig. Startade igång med pluggande, det gick riktigt bra,och avbröt vid lunchtid för matlagning och bakning. Sen kom min post och jag kikade igenom all reklamen - sist öppnade jag ett brev från Försäkringskassan och närapå dog av chock när jag såg att jag är återbetalningsskyldig, och det är inte 500 spänn precis.

Först försökte jag tänka lite rationellt, satte mig och pluggade, men efter några minuter då paniken sakta spridit sig i kroppen ringde jag pappa, grät, hyperventilerade, kallsvettades och pratade något osammanhängande i falsett tills han sa: "Lugna ner dig nu, det är ingen fara. " och jag pep "Ja-aa." (på föga övertygande sätt) och sen försökte han igen: "Lugna ner dig gumman." och jag pep "Ja-aa." igen och han beordrade "Ring mamma och be att hon hämtar dig." Så, jag ringde mamma, gick igenom gråta-hyperventilera-kallsvettas-pipa-i-falsett-grejen igen, lyckades förklara vad som hänt och sen kom mamma. Gud, vad hade jag gjort utan mina föräldrar?

Idag är jag lugn igen. Galet bitter och arg, men lugn. Det kommer ordna sig, men fy katten, jag vill helst slippa en sån chockupplevelse igen. Rationellt tänkande, hejdå! och så katastroftänk all over the place. Men det är OK nu, som sagt.

Idag bryter jag av med en jobbdag hos pappa och farfar. Det lär ju behövas, hmm.

1 kommentar:

Julia sa...

stackars stackars dig. FK är inte kul.