pasta på riktigt och musik.

12:02

igårkväll var jag hemma hos Bus och lagade riktigt ravioli, för första gången i mitt liv. jag visade mig vara riktigt duktig på att göra ravioli och Bus måtste ha fått alla de dåliga degbitarna. på Bumbys förslag prövade vi att ångkoka några, men det blev inte riktigt bra, så vi kokade resten. :) Kokosglass och glass med pepparkaksdeg i till efterrätt och kvällen var komplett.

det var den verkligen, komplett. jag kom dit, fick kramar, satte mig i soffan och kände hur mina axlar långsamt, långsamt sjönk ner mot sin vanliga plats som faktiskt inte är uppe under öronen. jag vet inte om det faktum att Bus är en av de människorna som vet i princip allt om mig, bra som dåligt, som gör att jag alltid slappnar av hemma hos henne. allt är bara väldigt enkelt och när jag gick därifrån mådde jag mycket mindre arg och bittert och mer mjukt glad och lugn. mer som mig själv. det känns inte som jag, det här arga, ilskna.

imorse lurade jag mig själv igen och masade mig ny- och yrvaken iväg till Sportlife för att köra bodypump halv åtta på morgonen. med galet mycket träningsvärk efter i onsdags trodde jag att skulle ramla i golvet med stång och allt ett par gånger under passet, men det gick... med nöd och näppe. :P

Nordman - Det sista du ser
och när jag lyssnar på den tänker jag att, nej, det är inte så det är. det kanske var så, men det är inte det nu. mer Magnus Uggla - Pärlor åt svin. vad gjorde jag utan musik, där andra säger det jag själv inte kommer fram med? håller så sakteligen på att släppa tanken på att Falun faktiskt inte var Han med stort H. det gör ont det också, det gör ont att sluta hoppas. men det är inte bra att hänga upp mitt liv på en människa, speciellt inte om han får mig ledsen. det finns så många bättre.