lördag, september 12, 2009

dedication: min Juja

19:07

nu ska jag skriva om en av mina vänner.
en av dem som alltid kommer vara, min bästis från skolårens tid, hon som jag gjort otaligt galna grejer med som bara vi två vet om. "min ven i mitt ben", som vi säger. ;P

jag kommer inte riktigt ihåg hur det kom sig att vi började umgås, Juja och jag. jag vet bara att hon åkte till Grekland med sin familj sommaren mellan 8:an och 9:an och när hon kom tillbaka så var vi som fastklistrade vid varandra. ett otal kvällar har vi spenderat hemma i hennes rum när hon bodde i Hemma, 50 m från mitt radhus. turades om att ligga med huvudet på varandras mage och se på TV. varje torsdag såg vi på "Fråga Olle", diskuterade killar, sex, skolan och livet. fnissade tills vi knappt kunde stå upp. många ljumma sommarkvällar spenderade vi på skolgården, sittandes på en trappa, ibland liggandes på asfalten, tittandes på stjärnor och drömde högt för varandra. det var henne jag hade min första fylla med, henne jag ringde när första killen dumpade mig, vi var på vår första Hultsfredsfestival ihop. vi har gjort så mycket dumt och så mycket underbart i våra dagar och har så många internskämt ihop att hälften vore nog.

hon var första att flytta. från 50 meter bort till Askim. efter ett par år, från Askim ut till sin man i de småländska skogarna. vi ses inte alls särskilt ofta längre, pratar inte så ofta heller. gud så jag saknar henne ibland, men på något underligt sätt spelar inte de där milen någon roll alls. för allt vad vi har delat, vad vi fortfarande delar och att vi bara behöver tio minuter på oss tillsammans innan allt är som det brukade vara.
min ven i mitt ben och jag. <3

3 kommentarer:

Julia sa...

det var det finast jag läst på länge. Jag älskar dig min ven! pussi!

Julia sa...

du är det bästa. pussi!

Mikkan sa...

Jag har ett par sådana vänner jag också, och det är underbart att tiden liksom kan stå stilla i vänskapen trots att det kan gå år mellan träffarna ibland, beroende på vart man är i livet. Dyrbart.