terapisamtal.

10:13

något av det som definitivt inte står på listan av saker jag ägnar mig åt frivilligt, är att ringa upp okända människor. med fördel helst inte myndighetspersoner eller liknande. tyvärr är det precis vad jag får göra på jobbet nu (läs: ringa runt till en jäkla massa kanslin och ragga mailadresser till tränare), så jag har ett gott överskott på adrenalin nu, men känner mig ändå rätt duktig. bestämt mig för att i princip se det som terapi och once and for all komma över den här motviljan mot att ringa okända personer. det är förmodligen något jag kommer behöva göra ett antal gånger till i mitt liv, så lika bra att utsätta mig för det och vänja mig. det är verkligen till hjälp att jag måste ringa mäklare i tid och otid nu för tiden också. :P

hmm, nu har jag bara tre telefonnummer kvar, men det är å andra sidan direktnummer till tränarna... äsch, hur hemska kan de vara? vad ska de göra, gruffa åt mig? det här går bra. :)

ämnesbyte: ibland blir jag bara så otroligt lycklig av min farmor. igår hade hon lagat blodpudding till lunch, eftersom hon kom ihåg att jag hade lite låga järnvärden sist jag lämnade blod och tyckte jag behöver booostas lite. idag tittade hon på mig och sa: "Jag ska laga chorizo till lunch till de andra två, men det vill inte du ha va?". nej, jag är ju inte en stor korvfantast till vardags, så jatack, om det finns något annat? kyckling kanske? (pappa tycker ju inte om kyckling, så det är sällan vi äter det hemma) och farmor skrattade: "Jag tänkte nästan att du skulle säga det! Dåså, då gör jag kyckling och wokgrönsaker till dig!" aow. <3