måndag, augusti 10, 2009

livet går sin gilla gång.

23:05

eller finns det någonsin någon "gilla gång" att gå?

anyways. hemma och återinstallerad i vardagsrutinerna igen efter att ha tillbringat hela förra veckan på Sommarstället, då det var kräftvecka. jag har plockat typ 7 liter blåbär, vittjat burar, torkat disk, badat, solat, sovit som ett berg, umgåtts med min släkt och skrattat. och vart på kräftskiva, såklart. :)
utan att inveckla eller utveckla det så mycket mer har veckan varit lagom vilsam och jag har mina energiförråd påfyllda för ett bra tag framöver. :)

förra veckan var första veckan med löpträning - jag har sprungit fartlek, intervaller och en vanlig jogg plus lagt till lite styrkeövningar med kroppen som belastning. inget höftont att tala om på hela veckan och jag är så glad att det sjunger i hela kroppen! :) enligt konstens alla regler satt jag i söndags och räknade ut hur mycket jag hade tränat och hur mycket jag kunde öka träningen med den här veckan (dvs. 10-15%-ig ökning) utan att råka ut för bakslag och göra illa mig igen. här ska banne mig planen följas exemplariskt, vägrar göra mig illa mer nu! intervaller räcker gott för att hålla konditionen uppe. Midnattsloppet 22 augusti smärtfritt är fortfarande målet. skit i tiden, bara jag tar mig runt utan ont är jag mer än nöjd. :)

jobbat, tränat, handlat, lånat film och lagat mat är dagens innehåll. bestämt mig för att se lite mer film och lånade hem tre från biblioteket idag. kvällen har fördrivits med "Den andra systern Boelyn". lite "Marie Antionette" över den filmen. kärleksscener blandat med svartsjuka, äregirighet och besvikelse över att saker inte blev som man önskade.

på något sätt jag inte förstår är kärlek på film som balsam på fortfarande ömmande sår. väcker en längtan på - och frankly, varför skulle jag inte längta? det förhållandet jag har färskast i minnet var ju bra. jag minns allt det fina, det ömsinta, de mjuka blickarna och andetagen som fastnade i halsen. som hur det blev elektricitet mellan oss ibland, attraktionen. jag värdesätter det, det får mig att le när jag tänker på det. har slutat vara rädd för minnena, tar emot de med öppen famn istället och tänker på hur glad han fick mig. som ett avslutat favoritkapitel i en bok man tar fram och läser ibland.
det kommer fler favoritkapitel. :)

Inga kommentarer: