att vara eller inte vara duktig.

10:06

vädret är regn hängande i luften och lite tryckande på något sätt. väntar mig värsta störtskuren sen, hoppas bara det sker när jag är inomhus.

igårkväll var jag på bio och såg "Transformers 2, Revenge of the Fallen", den var amerikansk och definitivt ingen film som behöver ses på bio (om man inte går på bio för att höra ljudeffekteran fullt ut vill säga.). ändå gillar jag den ändå för att jag är tokig i Transformers. X-men, Spiderman, osv osv. men till och för mitt okritiska öga blev det liiite för mycket när man klämmer in sliskiga kärleksscener och folk dör och återupplivas och på löpande band. som sagt - väldigt amerikansk. :P

funderat lite på det här äta för att träna vs. äta för hälsa vs. bara må bra. det flyter in i varandra på ett väldigt diffust och svårhanterligt sätt. när jag tränar har jag sällan (mer ofta nu än innan skadan i höfterna i alla fall...) min hälsa i bakhuvudet, vilket i och för sig är lätt för mig att säga som har en vilopuls som varierar mellan 40-45 slag/min, blodtryck i de lägre trakterna och inga hjärt-kärl-sjukdomar i släkten. är hälsa och må bra samma sak? jag vet att vi hade major diskussion om det i skolan när vi hade dietetik och diskuterade patienter med dödsdomar, att de ändå kunde må bra fast de kliniskt sett var jättesjuka.

jag äter och tränar som jag gör för att det får mig att må bra, i första hand fysiskt och psykiskt. okej, mestadels därför. jag tänker inte vara någon skenhelig hycklare och påstå att jag inte delvis gör det för utseendets skull också, för det är ren lögn. sen har jag issues med mig sen när jag var yngre som påverkar, men det lär det nog göra hela livet. inget att whine:a om, bara acceptera och försöka hantera på bästa sätt.
det blev så tydligt, framförallt när jag var på Sommarstället och i London. semester liksom. äter grejer jag inte brukar äta på tider som är långt ifrån mina vanliga tre-timmars-intervaller. första som händer är att hungerkänslorna blir helt uppfuckade. oftast slutar det med att jag princip aldrig blir hungrig utan bara går runt och är konstant småsugen på saker. andra som händer är att magen säckar ihop. från att ha varit väl fungerande så blir det rena anarkin och jag får antingen springa på toa jäkligt ofta eller inte alls. samma grej händer om jag lägger ner träningen. inga hungerskänslor och en paj mage.

så att det går inte. inte när jag vet hur bra jag kan må vs. hur kasst det blir. korta perioder, men inte mer. och jag har försökt förklara in absurdum för folk som frågar och kommenterar "Vad duktig du är som tränar och äter grönsaker." att det handlar inte om att vara duktig. jag förstår innebörden, men det känns åt hållet att berömma någon för att man inte sågar av sig foten. "Vad duktig du är som int4e självstympar dig själv och kan leva ett normalt liv". ja, okej, nu överdriver jag, men get my point. jag tränar och äter INTE grönsaker för att vara duktig, utan för att ha en dräglig energinivå och en fungerande kropp. "duktig" får i det läget för mig uppfattningen om att folk tycker att jag gör något självuppoffrande genom mina vanor. men, det är ju kul och gott!

varför är det duktigt att träna och äta grönsaker? varför är inte det norm istället för att det som nu är norm att knappt gå en halvtimme om dagen och fika med brownie och latte minst 5 dagar i veckan och äta pulvermos med falukorv på kvällen? det är ljuvligt att fika med mina "vanliga" vänner, för de tycker allt är fine and dandy även om jag beställer en chai-te och en brödbit.

jag vet inte riktigt om jag ville komma någonstans med det här direkt.
just thinking.