20 juni 16:25

20 juni 16:25

Sommarstället. Att vara här är som att vara hos en kiropraktor. Saker och ting förs tillbaka till de banor de borde vara i, där de känns naturliga. Det som legat och skavt och gjort ont – plötsligt förstår jag varför och det som gjorde ont bleknar sakta bort. Jag har läst ut två stycken tjocka böcker på två dagar. Jag har sover hela nätterna utan att vakna sådär oroligt som jag gör hemma. Jag trivs med att hjälpa till och får beröm för min matlagning. Det gör mig glad.

Jag åkte ut och fiskade med mamma, pappa och moster igår och jag var den enda som inte fick napp. Det gjorde inget, jag satt mest tyst i fören på båten och lyssnade, tittade, andades. Vatten och skog. Den här underbara älskade platsen, så välbekant för mig. Bryggan, björkarna, roddbåtarna. Våra skruttiga metspön.

Jag behöver inget här. Jag är jag och finner ro i mig själv. Min oas. Världen fortsätter utan mig och det är skönt. En paus. Åka till Kisa och handla på Ica. ”Göra stan” i the big city of Vimmerby. Äta på sjukt oregelbundna tider och bara ha några få meter till sjön och skogen. Den korta promenaden upp till Södergården med mormor och morfar. Leta smultron längs vägkanten och klappa fjolårskalvarna.

Pratade med Polisen innan lunchen igår, visade mina tatueringar, berättade om att jag slutat med handbollen, börjat dansa, blev dumpad, skrivit examensarbete den här våren och flyttat hem den här våren. ”Det hände visst mycket”. kommenterade han lite överraskad och log. Jag skrattade: ”Jo, det var rätt omvälvande och mycket ett tag, men nu börjar det ordna sig.”
Skogspromenad på nästan igenvuxen skogsväg med mp3 i öronen på kvällen igår med Helen Sjöholm och ”Gabriellas sång” på repeat i öronen. ”Jag vill leva lycklig för att jag är jag.” Inte förrän då insåg jag hur sant det faktiskt var. Det har mycket den här våren, mycket nytt med mig själv att upptäcka, acceptera och förstå och jag tror det är först nu som jag börjat förstå det.

Jag längtar efter att åka ut med segelbåten, jag längtar tills jag får springa igen och jag längtar efter att dansa. Det finns val i allt man gör – just nu är det en trösterik tanke.