sexed up.

17:57

efter förra helgens eskapader har mitt huvud delvis varit en hemvist för diverse frågeställningar angående raggningens vara och inte vara. jag har försökt reda ut lite begrepp, men det blir inte så mycket klarare ändå.

låtom mig börja med att vi ponerar att flickan är uppraggad, kvällen lider mot sitt slut på ett eller annat sätt och det magiska byta-nummer-ögonblicket uppkommer. frågan är - varför frågar killar efter ett nummer som de inte tänkt sig att använda? är det för att se om de kan? (och nu förutsätter vi att viss konversation har var på tapeten och ingen av de två är så pass packad att ögonen går i kors.) i min värld frågar man inte efter numret om man inte tänker använda det. man tackar nej om det skulle vara så att det enda man ville ha ut av kvällen är ett hångel, eller så förklarar man att det enda man vill ha är möjlighet till bootycall på söndagen, så är alla parter införstådda. tadaa! - inget krångel. full möjlighet att tacka både ja och nej och dessutom inga missförstånd om vad någon part är ute efter.

efter diverse diskussioner med vänner från bägge könen har jag ytterligare ett dilemma - killar i allmänhet verkar tycka att det här med tjejer och tolkningsbara beteende endast är av ondo och jobbigt - de skulle hellre föredra att vi brudar var lite mer raka och inte tolkade och nojade och tänkte och funderade och ditten och datten så mycket. MEN, det verkar vara så att om det nu skulle vara så att man for once spelled out vad det är man vill, då reagerar killen ifråga med något som nästan kan beskriva som "WHOA?! VAD gjorde du NU? Det där är jag inte van vid?!" nu menar jag inte att det första jag gör är att stega fram till närmsta läckerbit, lägga huvudet på sned och säga: "Knulla?", utan bara det enkla faktum att visa intresse, att berätta jag hade trevligt, du var trevlig, we should do this again sometime. att helt enkelt flagga för fortsatt kontakt, istället för att agera IceQueen och otillgänglig, "Jag bryyyyyyyr mig inteeeee." när man egentligen gör det. fråga - vem har sagt att när intresseflaggen åker upp, så innebär det automatiskt att tjejen gör sig beredd för att lägga ut pojkvänssnaror i varje hörn? varför kan inte det inte ses för vad det är, intresse för att fortsätta umgås?

summan av kardemumman av allt det här är att jag har fått Mikkis att lova att ge mig en rak höger om jag börjar sönderanalysera sms och hitta på fula undanflykter ("Men jag kan ju skicka ETT sms till, hans telefon kanske är sönder/hans kontantkort är slut/hans hund har ätit upp mobilen.") och jag har lovat mig själv att inte jaga. jag är fullt beredd att lägga ner tid, att visa att jag är intresserad, men jag tänker inte jaga. möta på halva vägen, oh yes. knalla vägen fram och tillbaka ensam, nono.