frågan om att välja sig själv i första hand.

19:43

håller på med boken "Elitidrott, karriär och avslutning" som är min mesta bakgrundsfakta i arbetet jag ska skriva i kursen. läst om en herrans massa perpektiv på saker och ting, men nu kom jag fram till ett stycke som behandlar varför individerna ifråga slutat. just det här jag läste handlade om motivation, och det är ett utdrag från en av intervjuerna som fick mig att haja till. just det att många tjejer slutar med sina satsningar för att de skaffar kille och tycker det blir för mycket. den här hela sociala förväntningen att man som kvinna inte ska/kan/bör hålla på med elitidrott på heltid och lämpa över allt vad gäller hushåll och ev. barn på sin parter. det här liksom familjesociala trycket. några anger också graviditet som anledning till att de slutade, men dessa var - icke alltför överraskande - kvinnor.

är det något som skrämmer mig så är det det här. att jag förväntas försaka det jag själv vill, träna och pressa mig själv och bli så bra jag någonsin kan bli, för att jag är brud och då jag är i ett förhållande så finns det vissa saker jag "borde" göra. jag kommer ihåg en promenad till stationen med Rosa för ganska länge sen där vi diskuterade killar och träning och hur hon mycket bestämt påpekade: "Ingen kille kommer före min träning." en annan återkommande diskussion brukar jag ha med Bästa strulet, där vi pratar om det faktum att ingen av oss tar illa upp när t ex. hon väljer att åka till sin pojke istället för att träffa mig på helgen. att det nog finns de med vänner som tar illa vid sig och ställer ultimatum och säger: "Det är honom eller mig. Välj." och våran slutsats av det blir att så gör man inte om man är en riktigt ven. då pratar man om det. jag vet ju att om jag verkligen känner att jag behöver henne hemma en helg, så kommer hon stanna.

jag inbillar mig att jag förhoppningsvis kommer att slippa det här. att jag kommer slippa komma hem till någon som tjurar för att jag valt att träna, att jag kommer slippa konversationer som börjar med: "Måste du träna idag igen?" hoppas kan man ju. och händer det - ja. tack och adjö grabben. trevligt så länge det varade, men kan du inte förstå det som är en av mina djupaste önskningar, då slösar vi bara tid.