en kväll med överhopad diskbänk.

21:50

det verkar som om jag blivit drabbad av På Riktigt-syndromet - hamnar vid spisen och gör all mat jag ska ha seent på kvällen. suck och stön. tja, det är det eller gå hungrig. svårt val. :P just nu håller jag på och väntar på att mina rödbetor ska koka sig mjuka. en himla tid det tar. men sen är jag färdig. typ. jag har ett berg av disk att ta itu med som jag troligtvis tänker ignorera till imorgon. spola vatten i allt så att det inte torkar fast och sen diska imorgon bitti istället. inte optimalt (det optimala vore om det kom en liten fé/tomte/annan sagovarelse/snäll granne/ect. och mycket tyst diskade undan allt när jag sov. men det är nog inte så troligt.) men det fungerar. hade kunnat ignorera det tills imorgon kväll om det inte var för det enkla skälet att jag ska åka iväg imorgon. komma hem och mötas av smutsig disk är inget jag är förtjust i. knivarna diskar jag nu dock. likså torkar av spisen. det kan ligga disk i högar i diskhon, men spisen och helst diskbänken också ska vara rena. don't ask me why, det är mitt kökstics. :P

för att återkomma till min inledning angående syndrom, så har jag de senaste dagarna diskuterat barnvagnsyndromet med flera vänner. det är helt enkelt det enkla faktum att när folk skaffat barn och kör omkring med barnvagn, så fungerar den som någon slags murbräcka. helt obekymrat plöjer de genom folksamlingar och gångare, cyklister, bilar, osv. får gladeligen slänga sig ur vägen bäst de kan. idag klev en herre med tvillingbarnvagn på bussen, stannade vagnen framför mina ben och tyckte det var vink nog att jag skulle flytta på mig. inte ett ord sa han, inte ens ett ynkligt "Tack." när jag på något mirakulöst sätt fattade vad han ville och flyttade på mig. nej. fy fan. barnvagnar och deras förare är ett sattyg.

ett annat irritationsmomtent är de människor som envisas att gå precis mitt i vägen på de kombinerade cyklist/gångvägarna som finns här i stan. nu tillhör jag kategorin människor med cykel som tyvärr inte har en ringklocka på cykeln, vilket innebär att jag vrålar: "Ursäkta mig!" och personen hoppar förskräckt till och närapå slänger sig ut i väggrenen. som Moratösen ungefärligt uttryckte det under en av våra cykelturer till skolan: "Alltså, först plingar man på folk (hon har alltså ringklocka på sin cykel) och så tittar de bakåt och får syn på en och sen ser det ut som de tror att man ska köra på dem i alla fall."
I say no more. :P

vart på handboll ikväll, pappa tjejer vs. Lugi. jättespännande match (not) som slutade 33-16 till deras favör. nu vet jag dessutom att de kommer möta Heid i SM-delfinalen. kalas, hemmaderby och inga långa resvägar. :) och för att förhindra ev. hysterisk trötthet imorgon bitti tänker jag försöka avsluta mig nu och dra mig mot min bädd.