I can go the distance.

00:19

ehe. hur blev det nu med att gå och lägga sig i tid? inge bra alls.
snabbsummering: upp på morgonen för att fira mor som fyllde år. hon tyckte om väskan, så jag blev glad. skola, bra föreläsning om respiration trots irritationsmoment under lektionen. efter skola, iväg till farmor och blev bjuden på lunch. tillbaka till skolan och fika med ettorna. iväg till Mikkis på fika&invigning av hennes Playstation 2. blev tvungen att springa iväg mitt i alltihopa eftersom jag skulle till träningen (annars skulle jag lätt knäckt dem. ;)) spårvagn&buss till träningen i Lexby som var awesome. det känns så bra nu, trots att jag av fyra skott brände ett och drog de andra i stoplen. försvaret känns bra. benen känns pigga. tjejerna känns accepterande och inte låsta för nya människor in i laget. och känslan över träningarna, känslan av att nu tar vi i allt vi har, springer så fort vi kan, hoppar så högt det går, skjuter så det går hål i målet, jag älskar den, den ger mig så mycket energi och glädje.
tog mig hem efteråt, buss&tåg och hemma 1,5 timme efter att träningen slutade. jo, tjena. :P

efter-hemkomst-kvällen - MSN och bra konversation. glada fnitter och sånt. kommit på hur jag ska lösa julklappsfrågan eftersom jag är fattig (pga. flytten) under jul. fattig bror& jag in combination, vi löser det. :)


jag är så.. allting känns så mycket lättare nu när handbollen inte längre hänger som ett svart moln över mig. jag känner nästan för att gråta av lättnad, för det är svårt att inse hur mycket kraft och energi något tar när man är mitt i det. nu är det roliga roligt igen och svårare än så är det inte. och jag känner mig allmänt mycket gladare och kan gå med svikt i steget igen.