saker som sätter sig i hjärtat.

23:49

fullt schema idag. mest varit i Aranäshallen med mina tjejer som spelat matcher. vi är ett F98lag och spelade mot F97:or hela dagen. tro mig, det gör ganska mycket skillnad med ett år när de är i den åldern. följdaktligen vann vi inte en enda match och gjorde tre mål totalt. anyways, de kämpade hela tiden och det var allt som betydde nåt för min del. :)

efter matcherna innan prisutdelningen samlade jag ihop tjejerna och berättade att jag har bytt klubb och därför inte kommer kunna vara med lika mycket som jag varit nu eftersom jag kommer spela matcher själv. Fick en hel hög med: "Neeej!" och "Men varför DÅ?" slänga mot mig och försökte förklara så gott jag kunde problemet med tränaren och att inte få spela och hur ledsen jag hade varit.
Helt plötsligt säger SB :"Men då vill jag också byta klubb!"
Jag :"Men lilla gumman, jag kommer ju fortfarande att träna er här, vad ska du byta klubb för?"
SB: "Men jag vill vara där du är..."
och FF följer upp med: "Du, den där tränaren, var är han?"
Jag (fattar ingenting): "Nej, han är inte här."
FF: "Inte så, var ÄR han?"
Jag (fattar fortfarande inte): "Han tränar ju Aranäs damlag..."
FF: "Nej, inte så, var bor han?"
Jag: "Jag har faktiskt ingen aning..."
FF: "Jamen, det MÅSTE du ju ha!"
Jag (skrattar lite):"Men varför ska du veta vart han bor?"
FF: "Jo, för då ska vi åka dit och säga till honom på skarpen!"
SB: "Just det, det ska vi!"
sen bestämde de sig för att gå till kansliet och få hans telefonnumer så de kunde ringa och säga till honom "på skarpen!"

och jag kände hur mitt hjärta bara smälte ihop i en liten hög. det är så underbart, det kom så spontant och jag ville bara krama dem för att de är det sötaste och finaste som finns, för att jag har ett gäng kaxiga 9åringar i ryggen som typ vill gå och sparka min dåvarande tränare på knäskålarna och säga åt honom "på skarpen". inte mycket slår den känslan och jag tycker så ofantligt mycket om dem. jag har lett många gånger åt det idag/kväll.