just när jag givit upp hoppet så kom det tillbaka.

16:26

idag körde jag dubbellektion med bil och var helt utmattad och en smula stirrig när jag var färdig efter att ha kört i 1 timme och fyrtio minuter, svängt fel på slutet och behövt köra motorväg med hundraarton filer runt omkring mig. jag kör på Durgées i Göteborg, en parallellgata till Avenyn och behöver köra genom Göteborgs innerstad för att komma hem med bilen och läraren och jag uppskattar inte att köra i Göteborg. skyltar och fotgängare och cyklar och trafikljus och massa olika filer och motorcyklar och mopeder och barnvagnar och gud vet allt. min uppfattningförmåga känns ytterst begränsad och jag är livrädd för att köra på någon. men jag överlevde och det känns i alla fall som jag blir bättre. bland det bättre jag upplevde idag när jag körde var bland annat tre planerade panikbromsningar och Annas dieselbil som jag tycker om för att den är inte så kinkig med kopplingen. allt är inte hemskt. :)

efter att ha andats lite hoppade jag på buss 58 och åkte till Julia. vi drack te och satt i hennes soffa och surrade på som vanligt. vi gjorde inget speciellt, men det behövs inte heller, det är bara så härligt att se henne igen och få en uppdatering om hennes liv. (hon jobbar och tränar och träffar sin man där emellan. jag pluggar och tränar och inte så mycket mer. det händer inte så mycket mellan gångerna. :P) vi är bättre på att inte låta det gå flera månader mellan att vi ses nu. :) vid lämplig tid fick jag skjuts till Mölndal station, kramades hejdå och åkte hem. städade undan lite i köket så att mor&far inte får psykbryt när de kommer, sen smet jag upp hit och hittade att jag inte var bortglömd som jag trodde. (internetuppkopplingar suger.) sen skuttade jag runt lite i huset av glädje. :)


fick bror att fixa "I need a hero" till mig och nu ska jag ner i köket för att äta lite innan jag åker iväg till min första handbollsträning på två veckor. yay!