en glad (men trött!) onsdagskväll som känns som en torsdagskväll.

22:44

jag har tränat handboll för första gången på vad som känns som en evighet och jag är ärligt talat förvånad över att det kändes och gick så bra som det gick. i och för sig kändes det som mina glykogenreserver tog slut efter en halvtimme, men det kan de mycket väl ha gjort också. (rättare sagt så misstänkte jag att de skulle göra det, så jag stoppade ner ett paket Dextrosol i fickan. den kom till använding.) visst var det jobbigt och kämpigt och jag var trött, men det kändes ändå väldigt bra på något sätt. benen var inte särskilt tunga, skotten gick för det mesta dit jag ville och löpningen flöt på rätt bra. och det var riktigt, riktigt roligt. :) jag trodde liksom på något ytterst ologiskt sätt att två veckor av inaktivitet skulle förtvina mina muskler och totalförstöra min kondition (och jag av alla människor borde inte tro det, och borde ganska lätt se den felande länken i den tänkekedjan. jag vet jag vet. bättre sent än aldrig.) men det som känns skönast är ändå attjag känner mig så glad, att jag känner mig motiverad att köra igång igen. det är bäst. :)

efter träningen hoppade jag på tåg&buss för att se lillebror debuterade med sitt RIK idag, spela match och lägga fem mål. han är duktig och jag är stolt syster. imorgon är det första fysiologilektionen och jag är på väg i säng för lite välgörande sömn. jag är lite uppskruvad nu, men vet att så fort jag går in i duschen och känner det varma vattnet strila ner på mig så kommer all uppsruvning försvinna och jag kommer bli vråltrött. godnatt. :)