en kväll med kind som mjukaste sammet.

23:00

dagen idag har varit båt och solglitter från en molnfri himmel ovanför oss. det blåste rätt bra så båten lutade tokigt mycket och vattenstänk över alla oss som låg i en hög på däcket och solade. (alltså. verkligen en hög. jag låg vid en kant, och agerade huvudkudde åt kusin, som låg vid min axel någonstans så jag hade halva hand blonda kalufs i munnen, och åt stor bror, som låg på min höft, och lillebror, som låg lutad mot mina ben. någon centimeter från mitt huvud låg liten kusin och vid lillebror låg mamma. och så jag mitt i alltihopa som sagt. :)) iland på samma ö som vi var sist och äta krabba, räkar och havskräftor, varvat med bröd och sockerärtor&tomater. efter att ha ätit tills jag inte orkade mer vände jag mig åt höger, lutade mig mot stor bror som läste bok, och slumrade ett tag. efter ett tag efterrätt med frukt och lite kladdkaka (lite av bägge sakerna. fortfarande stoppmätt.) och sen lekte kusin, liten bror, pappa och jag med med.handboll. stel i axlarna efter de hårda aggroskotten på mjukmatta på träningen igår.

sakta gunga hemåt vid sjutiden. kramkalas på hamnparkeringen och jag körde bilen hem och lyckades till och med parkera ordentligt. pappa och jag kikade på handbollslag (varför ligger allting så långt bort?!), gjorde té och kom fram till att pappa ska ta reda på lite mer, för ingen av oss vet särskilt mycket alls nu. kikade bostäder med. när jag tröttnat på det hällde jag upp en kopp té och joinade mina föräldrar i TVsoffan och tittade på "Morden i Midsomer". att det fortfarande finns något levande folk på det där stället förvånar mig. den måste vara den absolut invandrartätaste orten i England för att överhuvudtaget ha några invånare kvar. folket dör som flugor där. hopkrupen mot pappas axel och kände mig som sju år igen, trygg och allting var bra. allting är bra. varm och mjuk känsla i magen. igårnatt var inget rolig, låg och var ledsen för kärlek, eller snarare avsaknaden av den. det faktum att det inte känns, och rädsla för att det alltid kommer vara så är det som gör mest. men icke längre. hys hopp. jag tror att det ordnar sig. i slutändan är livet för fullt av soluppgångar och klara stjärnnätter, oväntade sammanträffanden på tåg och värmande kramar för att det inte ska göra det. syster och bror, hys hopp.

fast egentligen har jag ont i magen. tror inte jag tål skaldjur riktigt längre. det skiter jag i, for now. ändå. som sagt. ikväll, mjuka och varma känslor i magen.