bleh. >.<

21:42

idag fick jag oväntad assistans på gymmet när jag misslyckades att lyfta ordentligt sista gången i bänkpressen. 1 gång gick bra, gång2&3 också, men inte gång fyra. fick helt enkelt lägga ner stången på bröstkorgen, men en fullt okänd kille som går förbi får syn på mig, tar ett steg mot mig samt lyfter frågande på ögonbrynen och jag flåsar fram: "Jatack!" och han hjälper mig att lyfta upp stången. ler tacksam och lite smått generat mot honom, och nästa gång jag ska lyfta är han fortfarande i närheten och frågar försiktigt: "Jag kan hjälpa dig att passa stången?" och jag glatt överraskad: "Hemskt gärna!" det behövdes dessutom. eloge till den snälla okända killen på gymmet. :)

pappa hemma och mitt knä har fått diagnos. först kände han på dem. sen tittade han begrundande, sen fick jag ställa mig upp. så hummade han lite och klämde och petade och sa det gamla vanliga: "Gör det ont HÄR?" (HÄR kombineras med tryck på det givetvis ömmande området) och konstaterade slutligen: "Du är överansträngd."
"Vaddå 'överansträngd'? Varför då?" utbrast jag och pappa kollade småleende på mig med ytterst ironiskt höjda ögonbryn och sa: "Ja, det kan man undra, du tränar ju bara typ varje dag." och jag mumlade "Men. Äh." tillbaka. jahaja. jag är dock fullt tillåten att träna vad jag vill, så länge det inte gör ont. håhåjaja. jag tänker försöka ta mig till Kungsbacka simhall imorgon och se om det gör ont om jag simmar. nu är simning i och för sig obeskrivligt tråkigt, men det är ändock bra träning.


äh, fy fan vad tråkigt.
jag avskyr att vara skadad.



nåja. jag ska lägga mig i sängen med en Marian Keyes-bok och fördriva lite tid innan jag ska somna. tidningsjobba imorgon. tjoho. inte. men bara sex dagar kvar, sen är det färdigt. skönt. :)