Tråkigt nog.

22:03

Jag känner mig sorgsen till mods. Det är väl en del av livet det med, antar jag. Tråkigt nog. Damn it. Jävla kärlek. Jag vill vilja bli kär, men inte ens om jag känner efter långt, långt inne i magen så känns det något. Killar som jag förut rodnat djuprött bara av att tänka på kan jag utan problem se i ögonen. Inget pirr nånstans, bortsett från det helt vanliga som uppkommer och som de flesta människor råkar ut för och som mest beror på att man inte haft någon att pussas&kramas med på länge. Men alltså, bortsett från det, nada, nitch och ingenting.

Jag vet, jag vet. Det är ingen brådska, låt saker och ting ta sin tid, "tiden läker alla sår", (blaha blaha, yada yada och ytterligare lite klyschor), men.. det är så.. så.. tråkigt.
Ja.