Strömavbrott och lyckokyss.

22:23

Jag tränade precis som jag tänkte och såg under tiden till att förbereda min mat som jag skulle laga så det bara var att stoppa ner saker och ting (jag skulle göra en korv-och-morortsgryta med pepparrot i) och vips! så skulle maten vara klar. Allt gick som smort, jag tränad,e min lillebror + kompis gick hemmifrån och jag blev ensam hemma. Tränade klart och gick nöjd och duschade. Precis när jag blött ner mig försvinner all ström. Sen blinkar den på igen och sen blir det totalt, kolsvart strömavbrott. Lite undrande står jag kvar i duschen, dyblöt, och väntar på att det ska bli ljus igen. Det blir det inte, och mycket surmulet lyckas jag, ihärdigt trevande efter balsam, duschcreme och handduk, duscha färdigt. Sen blev det att gå ner i köket och gå på tändsticksjakt, vilket hade kunnat vara bra mycket enklare om inte handduken hade envisats med att ramla av hela tiden. Lyckligtvis hittade jag tändstickorna ganska fort och började istället gå på ljuslyktsjakt. Vi har en jäkla massa ljuslyktor kan jag upplysa om. Sen hittade jag mina kläder också. :)

Det hela slutade med att jag, i stearinljusens sken, först skalade morötter samt choppade korv & broccoli. Sen satt jag och spelade fruktansvärt ostämd gitarr (nej, jag har ingen stämapparat, inget absolut gehör eller någon manuell handledning i att stämma gitarr. Så det fick låta för jävligt. Det gjorde det tyvärr också.) tills min familj kom hem. Och efter kanske ytterligare en timme kom strömmen hem också. Då lagade jag mat, och sen har jag sett på Cityakuten. I got some feeling, me like a lot. Det går faktiskt, det går bättre, jag ser fram emot framåt. Inte riktigt där tillbaka, men på något kittlande lyckligt sätt så någon gång igen. Inte snart, defenitivt inte snart. Jag har i alla fall tappat mitt "kanske". Och det känns så bra att vara nöjd med sitt eget sällskap. Att jag inte behöver någon annan för att känna mig bra och fin. Att jag nog behöver det här, att jag nog behöver mig för mig själv ett tag innan nåt mer händer. (och det känns bra över att kunna skilja på att vara kär, betuttad och bara det rent fysiska "vill ha":et. Inte alltid det lättaste.)

Jag ska stämma min gitarr innan jag ska sova. Och packa ner en kabel i väskan.
Natti. :)