Orolig orolig orolig.

21:20

Jag har spelat match. Det var väldigt roligt, om än väldigt ovant. Det roliga slutade dock när Lina blev omkullknuffad och dängde huvudet i golvet så det krasade i hennes nacke. (enligt hennes utsago, jag satt på bänken då.) Sen låg hon kvar på golvet typ 10 minuter. Nu snackar vi om tjejen som ville spela match trots brutna revben, tjejen som är en kvinnlig kopia av Ljubomir Vranjes kamaziesatsningar, tjejen som alltid reser sig upp efter en smäll och spelar igen. Hon gick av planen efter en stund med viss hjälp och efter tag åkte de iväg till akuten. Jag skickade ett oroligt sms när jag var på väg hem, och sen ringde hon efter ett tag och berättade att hon var på väg in till Mölndal, iförd nackkrage, för att röntgas. Hon avslutade samtalet med "Vi ses på träningen på tisdag!" och jag kunde inte låta bli att le då. Iförd nackkrage på väg till Mölndal - "Vi ses på tisdag". Det är så typiskt Lina. :)

Men nu ler jag inte så mycket. Det roliga blev oroligt, i dubbel bemärkelse. Jag vet att det inte hjälper ett dugg att oroa sig, men jag gör det ändå, kan inte hjälpa det.

Blä. Jag har totalt tappat lusten att skriva nåt.