Nightsilence.

00:44

Borde varit i sängs för länge sen. Datorn i hallen är på konstigt nog, trycker tyst ner tangenterna så jag inte ska väcka någon. Vill bara på något sätt försöka fånga känslan jag har. Lugn, som om jag vore orkanens öga. Allt rusar, men inte jag. Jag andas de långa andetagen. Ikväll fick jag en komplimang som egentligen inte var en "riktig" (nej, palla att ge mig in på definitioner nu.) komplimang men som blev det efter en stund tankearbete ändå. Nu vet jag och tack och förlåt.

Jag känns att jag skriver lite obegripligt. Förlåt för det, men vissa inlägg blir mer för mig själv än för er. Det här är ett sånt. Jag känner mig lite trasslig fortfarande, fast utredd på vissa ställen i alla fall. Och så lugn. Och en underliggande glädje - som solglitter på vatten känns det.