Mississippi kan vänta på en bättre dag, men inte jag.

18:30

Jag är trött. Jag är glad. Jag är ännu mera trött och har noll lust att sitta hemma nu ikväll. Jag hade faktiskt planer på att anordna filmkväll här hemma i början av veckan, men mamma hade död på mina illusioner om det genom att förklara att det går inte att ha folk hemma hos oss nu när det är så himla stökigt fortfarande. Lite trist, väldigt trist.

Jag längtar efter något, men jag kan inte riktigt placera det. Det kanske är en någon? Jag vet inte vem det är heller i så fall. Det mest mystiska är att jag inte har någon att längta efter. Jag kanske längtar efter någon att längta efter? :P

För att hoppa och byta ämne helt så tog jag intiativ igår, och jag är fortfarande lite förvånad, såhär i efterhand. Hallå, hur gick det till, det gick ju? Det är främst det där med att faktiskt lyckas som inte passade in riktigt i min dåvarade världsbild. :P (Jag inser att jag låter ganska negativ, men det stämmer ju.)

Idag har jag varit och kikat på handboll ochdetvar jämnt och fint heela matchen och sen blev det läskigt spännande i slutet och helt plötsligt när det är fem minuter kvar får Aranäs ett riktigt lyft och börjar spela riktigt bra handboll. Att Wenche storspelar gör att slutresultatet blir 20-23 och nöjd tar jag mig hem från Frölunda. Handboll. Me love. :) Imorgon är det jag som spelar match. :D