Lördagnatt.

01:57

Ikväll har också varit weird. Inte i närheten av igår, men ändå. Jag är trött. Jag stod på en parkering vid golfbanan, var tacksam för att jag fått låna min lillebrors jacka och tänkte. Återigen helt i onödan, för jag kom inte fram till något nu heller. Jag fick skjuts hem - det var snällt. Mina tår börjar tina upp nu. Jag hade inte sett fram emot att gå hem ensam, klockan runt halv två, genom Lindome. "Hej, kom och våldta mig?" Men det slapp jag. Glad för det. Tacksam mest.

Tittade mig i spegeln förut när jag skulle ta bort sminket. Inte ledsna ögon, men sorgsna. Tror det mest beor på trötthet. Ska hämta en filt i klädkammaren innan jag ska sova - mitt täcke är för tunt och jag fryser. Jag fryser, det är kallt. Är det konstigt att jag längtar efter någon att sova med? Nej, det tycker inte jag.

Det kanske inte är fånigt, men jag kände mig ändå fånig. Jag vill vara klar med det där, inte låta det påverka mig mer alls, vill vara fri och självständig och allt sånt där och jag satt och tänkte på väg till träningen i tisdags att alla de man tycker om (nu tänkte jag på pojkar främst) på något sätt lämnar fotavtryck i själen så man alltid bär dem med sig fast man sagt "Nejtack och nu är det slut", och hur blir det när man blir gammal och har älskat många? Jag tycker det är mycket nu. Men jag är å andra sidan inte så gammal heller - det kanske blir enkare med tiden?

Jag vill förstå allt på en gång. Jag vill kunna sätta mig in i situationen och ge ordentliga svar, men jag känner mig bara klumpig. Fummelfot, i fler än en mening.

Läs inte det här om ni inte vill läsa om mina förvirrande tankegångar, långa meningar med femtioelva "och" i och annorlunda forumleringar, läs inte då. Det här är mitt, det är mitt sätt att uttrycka mig och kanske få lite mer rätsida, inte bara aviga. Jag skäms inte för det jag visar upp, även om det är ledset, förbannat, lyckligt, desperat, lustfyllt i ordet vidaste mening eller bara lite vardagsgrått och trist. Där ljög jag. Visst skäms jag ibland fast jag inte borde (på nåt sätt gör man alltid saker man"inte borde".), men jag försöker att inte göra det, försöker stryka med händerna över axlar, mage, kinder, hår och handflator, försöker tänka att jag är fin. Oftast går det bra, och när det inte gör det - då får jag en kram och får berättat för mig att det är så. Ja.
Nu måste jag sova. Jag ska nog ha en tröja på mig, jag känner mig frusen på insidan inatt.