The bible didn't mention us, not even once.

19:46

Och nu har jag skrivit färdigt mina seminarieuppgifter och halleluja! det känns skönt. :) Har fortfarande saker att göra, men jag håller redan på lite, och jag ska göra mera imorgon. Mike ringde och undrade vad jag skulle göra imorgon, och nu är jag inbjuden på studiekväll. Jag tror det kommer bli jättebra, det känns så i magen. Magkänsla är bra, den kan man lita på rätt ofta. (Idag svek den mig, eländet, men oftast så stämmer den ju. :))

Jag vill ha en cappucino, men det går inte utan en sån där vips. Och jag vill ha kladdkaka. Jag åt en brownie förut idag, emellan Fysiken och handbollen och jag njöt så det kändes ända ner i tårna. Choklad, me love long time. :)

Jag tror inte jag har skrivit om det, men jag sa upp mig från jobb i torsdags. Det gick mycket lättare än jag trodde. Jag har änglslat mig ganska mycket för det, för jag tycker väldigt mycket om min arbetsgivare och vill inte att hon ska bli arg på mig. Sist jag sa upp mig från ett jobb (tidningsutdelare) så blev de arga. Men inte hon. Hon förstod, och jag kanske inte ens behöver ha en månads uppsägningstid. Det känns lite löjligt att säga att jag gjorde det för att jag inte hade tid, jag menar, hallå? hur mycket är tre timmar i veckan? Men det är inte så mycket de timmarna, utan var de är placerade. 18-19 på tisdagar, 20-21 på onsdag&torsdag och det krockar med allt som går att krockar med. Och för att vara ärlig - egentligen behöver jag inte pengarna. Visst är pengar alltid bra, men nu när jag inte har Stockholmsresor att lägga pengar på har jag en mycket friare ekonomi. Jag är fattigare också, för jag slösar mer, men ändå. :P Jag har bara mig att bry mig om. Och jag tycker om att slösa pengar på mig själv. :)

Jag räknade efter lite igår, jag har varit singel i över tre månader. Jag längtar fortfarande efter någon att sova med.. men det är bara att sova, bara den lugnande känslan av någon annans varma hud mot min, någon annans hjärtslag och andetag. Och jag kan fortfarande inte tänka mig att bli kär igen. Alltså, inte att jag inte vill bli kär igen, utan det känns som den delen av mig är bortbränd. Det finns liksom inget där. När jag tänker: "Jaha, hmm, tänk om X skulle bli kär i mig, och vi skulle bli ihop..." och sen tar det stopp för jag vill verkligen inte. Nej. Och det gör väl ingenting, egentligen. Spela roll, det kommer väl med tiden. Jag har aldrig varit som jag är nu - jag vågar tro på mig ibland och för det mesta, ser mig själv i spegeln på morgonen och ler åt att jag är fin. Min mage, mina ben, mina armar, mina bröst, rubbet, jag är ju fin, även om jag glömmer det med ibland. Jag har väl min lättfotade period nu, jag njuter och har kul och då spelar inte resten så stor roll, eller? Nej, jag tycker inte det. Det ordnar sig. :)

Nu ska jag ner och.. ja. Krama någon. Det var ett tag sen. :)