Suddenly the world seems such a perfect place.

22:22

Jag har planerat hela dagen att gnälla här om hur upfuckad min morgon blev, men nu har jag varken ork eller lust. Kontentan är att jag packade allting vrålnoga, mat och träningskläder och handdukar och allt, men lyckades ändå glömma plånboken hemma, vilket var ungefär det enda som jag absolut inte borde glömt hemma. Åhja. Det ordnade sig på något vis ändå. :)

Min grupp som jag ska göra mitt projektarbete och laga mat med verkar suverän. Jag tog faktiskt intiativ och började bilda gruppen, istället för att sitta tyst och still och hoppas på att någon ska grabba tag i mig, som jag brukar. Yay. :)

Jag åkte och tittade på pappas flickor trots att det innebar försening till jobbet. Deras spel var väl en smula.. ringrostigt. Men det är första matchen på säsongen, de har tappat spelare och tagit upp nya. De fick klart godkänt ändå. Grubbström är coolast som alltid, och heja Kasman.:) Viola var också riktigt bra ibland. :) Framförallt riktigt kul att se dem spela igen. Men jag saknar Maria Lindqvist. Hennes stegisättningar skulle jag döda för. Nästan bokstavligt talat.

Jag hann inte se hela matchen innan jag skulle iväg med min buss, och i pausen var jag helt slut på grund av för lite sömn igårnatt och träning och flängande med bussar och spårvagnar och gående över halva Göteborg, så jag la mig med huvudet på väskan och blundade lite och lät tankarna vandra fritt. Nästa gång jag öppnar ögonen så har nån satt sig en bit ifrån mig så jag tittar till och lägger tillbaka huvudet och tankarna studsar runt om träning och mat och skolan imorgon och oj, vad lustigt, han var ju jättelik.. vänta nu.. "Jesper?!"
Haha^^. Jag tänker inte ens försöka räkna ut sannolikhetsprocenten för det. :P

Nu är jag hemma, har städat (jag ringde faktiskt och sa att jag skulle bli lite sen. Ansvarsfullt, right? :)) och ägnat mig åt att läsa nya Cosmopolitan och Plaza som mycket smidigt redan finns på mitt jobb. Oh så ytligt, oh så kul. I en tidning var det typ "62 killar berättar vad som får igång dem"-artikel och de sakerna som jag inte satt och skrattade åt var inte många. Men, men vad vet jag? Så länge folk är glada.

Nej nu. Jag ska ringa Julia, tandborsting, natti natt.