Nu igen.

22:41

Jag har precis lagt på efter en massa långt samtal med Carin, och mina föräldrar kommer mörda mig när den telefonräkningen kommer. Hoppsan. :) Åh, Carin, mitt lilla rödhåriga yrväder. <3

Jag tränade som sagt på Fysiken idag och baksidan av mina ben stramar fortfarande rejält, trots stretch och nervarvning. Älskar känslan av totalt slutkörda muskler, av att darra när man kliver upp från golvet, veta att man tagit i riktigt ordentligt. Fokus, andas in, ut. Långsamt ner, explosivt upp. Mitt enda problem är att jag vill inte vänta på resultat - jag är för otålig och vill förändring nu, på en gång. Har jag bestämt mig för förändring så ska den komma på studs. Måste lära mig tålamod - vissa saker tar tid, så är det bara. Tillit, självkänsla och träning bygger man upp, långsamt och försiktigt. Rush, that'll spoil it. Don't rush it.

Linda skriver till mig - lyckorus av hennes ord. Så jag sitter och känner hur gåshuden kryper upp från svanken till ryggen och över axlarna, böjer bak huvudet för att känna håret stryka över ryggen, trycker fingrarna mot läpparna och pressar handflatorna mot kinderna för att känna värmen. Bara för att jag kan, för att jag vill. Och bara för att jag tycker om det.