tisdag, september 12, 2006

COME WHAT MAY.

23:15

Idag var inte en bra handbollsträningsdag. Vid en passningsövning passade jag mer eller mindre konstant en halv meter för högt över huvudet på folk i en kvart. Nejdå, jag skämdes inte alls över mig själv. Ana ironin, tack. Fy.. sjutton. Tack och lov skärpte jag mig sen.
Innan vi skulle hem kommenderade Ida ossatt gruppera oss med fem och fem i varje och se n skulle vi stretcha och säga alla skulle säga 2 positiva saker om varandra. Lite oförtjänt beröm såhär på tisdagkvällen var faktiskt toppen, och det var nästan ännu roligare att berätta hur bra jag tyckte de andra var. Man gör sånt för sällan. Sara(målvakt) fick den mest udda positiva kommentaren av Ia - hon har för stora fötter.^^

Imorgon är det föreläsningar och sen träna på Fysiken, kanske med Linda, och sen funderar jag på att åka till Partille och titta på pappas flickor som ska ha elitseriepremiär imorgon. Om jag hinner. Ser inte ut så. Någon frivillig som kan skjutsa mig hem till Lindome efter matchen? :) Jag kan bjuda på thé. (Vid närmre eftertanke bjuder jag gärna på thé utan att någon skjutsar mig någonstans också.) :)

Gäsp. Kallt det är. Trött.
Och innan jag glömmer det så skriver jag att jag massa gånger idag har lyssnat på några sånger ur "Moulin Rouge" och det är lätt att vara lätt om hjärtat när de två sjunger kärlek. Börjar acceptera saknaden och det är egentligen inte så farligt. Jobbigt och oönskat ja, men inte så farligt ändå. Jag.. jahaja. Nu låste det sig. Kom igen då.
Stundtals går jag omkring och är lite förälskad i det mesta som kommer i min väg och älskar lite hejvilt. Älskar ord, människor, tankesätt, solen glatt lysande på himlen, händer händer och kramar. Älskar mig själv för mitt minspel när jag funderar över något, älskar gråa ögon, min brors nya vrålsnygga tröja, mammas glädje över sitt jobb och Julias vägran att åka hem från Småland närhon inte vill egentligen. Älskar Linda för att hon vågar.
Hej, vad rörigt det blev.
Natti.

Inga kommentarer: