One of us is gonna die young.

14:32

Jag har äntligen, äntligen fått tillbaka min telefon - halleluja och så vidare. Den som säger att man inte blir lycklig av ting äger inte en Nokia 7370. :) Jag noterade förut att det här är 20:e texten, och jag har fått 1 kommentar. (Ja, det är en dold (och nu är den inte dold längre, snarare uppenbar) uppmaning till att kommentera. :))

Jag tror det regnar ute - det har regnat i alla fall, asfalten är mörk. Det blåser lite och fläktar försiktigt in genom fönstret. Jo, det regnar, jag hör hur det smattrar. Det luktar blöt asfalt och nytvättad värld, luktar av gräs och träden och vatten. Dripp dropp. Lugnande. Jag förstår människor som köper CD:s med "naturens ljud" för att slappna av till. Rena terapin.

Mitt rum ser ut som ett totalt bombnedslag. Jag vet att jag borde städa, men just nu kan jag inte påstå att det står högt på prioriteringslistan. Vilket är ganska dumt, för mamma har bett mig göra det ganska många gånger nu, och hon kommer snart att bli arg på mig om jag inte gör. Ena stunden vill jag flytta hemifrån, andra stunden vill jag vara kvar. Självständig, beroende.

Håret slängt över vänster axel, drar fingrarna genom det gång på gång. Fingrar på topparna som alltid skruvar sig efter eget tycke när jag låter håret självtorka. Mjukt. Jag är lite ledsen över att mitt hår mörknat så fort senaste tiden, men det är ju något jag vetat skulle komma, eftersom pappa är svart i håret och mamma mörkbrun. Men ändå. När jag var liten var jag en riktig lintott - helt vit i huvudet. Sen har jag bara mörknat med åldern. I lågstadiet hade jag en gyllenblond nyans och när solen sken sa mamma alltid att jag hade guld i håret. Det säger hon fortfarande, men numera är jag blond på kemiskt vis. Tyvärr.

Intensivt regnsmatter utanför. "Calleth you, cometh I" härinne.
Så mycket stora känslor, hur får det plats allting?
Idag, på tåget, med nyinhandlad cappucino i handen - stillsam eufori.
Bara... bara le lite mer, lite oftare. Försök acceptera lite mer. Ta åt sig det lilla, det stora, det stillsamma, det vildsinta. Tänka känna hoppas vilja våga , kanske veta i slutändan. Eller bara tro.


"Man, seems like a joy surrender."