lördag, juli 29, 2006

Snälla nån.

16:18

Jag brukar inte gnälla så mycket, men just nu känns det som det har blivit lite för mycket av allt. Det är fortfarande vansinnigt varmt och kvavt ute - det utlovade regnet som skulle komma igår kan jag ju se i månen efter, för det kom inte ens en liten vattenskvätt. Jag är svettigt varm. Jag och mamma, mormor och bror åkte till Kållered förut, och jag körde, och på hemvägen tyckte mormor en sak, och mamma en annan, och den enda som förstod vad jag menade var bror. Sen blev det kaos och mamma skrek "BROMSA!" åt mig och mormor gick ur bilen och jag fick kärringstopp. Men det värsta är att köket ser värre ut än ett slagfält, de har stängt av elen, internet och telefonen för att kunna mixtra ordentligt och jag, människan som äter ungefär var 2-3 timme, har inte en chans att fixa mat åt mig. Detta i sin tur medverkar till att när jag väl äter, är det när alla andra äter och då ligger mitt blodsocker runt fotknölarna ungefär. Därmed har jag huvudvärk, ont i magen och jag är världens gringaste syster/dotter/barnbarn. Dessutom har min lön (som jag skulle fått för tre dagar sen) fortfarande inte kommit in på mitt konto, så jag fick be bror betala min klänning. Härligt, nu är jag skyldig folk ännu mer pengar.

Just nu befinner jag mig hos ett par av våra grannar - de är underbara och räddare i nöden. Inget betongdamm, el finns i huset och jag behöver inte ha skor på mig när jag går på nedervåningen. Jag satt tyst och stilla i deras (välstädade) vardagsrum och läste min bok innan maten och njöt av avsaknaden av borrljud, hammarslag och sågljud. När jag skulle hem sa Jonas "Kom tillbaka hit när du vill." och jag blev så glad att jag kunde ha kysst honom på fläcken.
För tillfället sitter jag här och försöker få huvudväken att försvinna (nu när jag fått mat) och deras barn leker tandläkare i soffan. Riktiga lintottar bägge två, och goda som guld. Mina fingrar luktar makrill, och jag måste hitta på något att ta med mig till Slottskogen ikväll så jag inte dör av hunger. Helst av allt skulle jag vilja lägga mig ner en stund och sova ett tag. Men det går inte hemma, för där är det byggarbetsplats. Missförstå mig rätt, jag förstår att mina föräldrar vill ha nytt kök, och jag missunnar dem inte det, men just nu känner jag bara för att emigrera in till Göteborg och bo på en parkbänk. Bara det är lugnt och utan betongdamm.

Och över hela dagen - förvirrat lycklig. Jag är verkligen geuint glad, tro inte något annat, men så väldigt förvirrad. Jag tror jag ska stänga av lite ikväll. Jag behöver en tankepaus.

Inga kommentarer: