fredag, juli 28, 2006

Försök till upplysning.

(Bakgrundsinfo: Efter studenten köpte jag mig en ny mobiltelefon, en Nokia 7370, som jag har sneglat begärligt på ända sen jag fick reda på att den existerade. För lite mer än två veckor sen lyckades jag tappa den med displayen rätt i backen, så displayen gick sönder och jag fick lämnat in den på reparation. Lämnade in den den 10/7 och fick löfte om att den skulle vara klar om 1,5 vecka. När jag fortfarande inte hört av något från butiken försöker jag ringa upp för att ta reda på vad som hänt.)

Tar fram kvittot jag fick från försäljningsgubben och slår telefonnummret som står. Kommer till en växelgrej där en kvinnlig röst vänligt uppmanar mig att slå en viss siffra för ett visst val. Lydigt knappar jag in att jag är privatkund och blir vidarekopplad till ytterligare en växel. Där väljer jag, återigen med knappsatsen på telefonen att jag vill bli kopplad till butiken på Skånegatan i Göteborg. Jag blir kopplad. För tredje gången blir jag uppmanad av den kvinnliga rösten att "Tryck 1 om du vill köpa direkt, tryck 2 om du vill prata med någon i butiken, tryck 3 om du vill kolla status på din reparation." Knappar in två, blir vidarekopplad (igen) och lååånga signaler går fram i luren. Efter ett antal av dessa signaler talar kvinnorösten glatt om för mig att "Ditt samtal kopplas vidare." Det piper lite till och sen hör jag någon tjej presentera sig som Camilla, nåt-mer-som-jag-inte-hör-för-att-hon-pratar-för-fort.
Jag - "Ursäkta mig, vart har jag kommit nånstans?"
Camilla - "Till växeln i Stockholm."
Jag - "Men.. alltså.. det var inte hit jag skulle, jag skulle till butiken på Skånegatan.."
Camilla - "Vad för nummer har du slagit då?"
Jag - " Det som står på pappret jag fick därifrån - 020 99 10 00."
Camilla - " Ja, men det finns ett direktnummer dit, 778 32 00."
Jag - "Åh, vad bra, tack för hjälpen."
Klick.

Jag lägger på luren och försöker med det nya nummret. På nytt möts jag av den kvinnliga rösten som ber mig "Tryck 1 om du vill köpa direkt, tryck 2 om du vill prata med någon i butiken, tryck 3 om du vill kolla status på din reparation." Svär tystlåtet inne i huvudet och trycker två. Det piper i luren en stund och sen hör jag att någon svarar. (Jag hör inte vem, men det låter misstänkt likt den där Camilla jag pratade med nyss.)
Jag - "Ja, jag har ett problem, jag har lämnat in min telefon på lagning, och i butiken sa dem att det skulle ta en och en halv vecka, och nu har det gått över två veckor och.. jaa.."
Tjejen - "Vad har du för ordernummer?"
Jag - "(tittar snabbt på kvittopappret och rabblar ordernumret)"
Tjejen - "Jaha.. då ska vi se.." Klick.
Samtalets bryts och det börjar pipa som när det är upptaget när man ringer. Meeep, meeep, meep, meeep. Lite fåraktigt sitter jag med telefonen i handen i några sekunder. "Ska det verkligen pipa sådär?" täker jag osäker. Efter ett tag lägger jag på. Slår nummret på nytt, nehe, piper fortfarande på samma sätt. Svär ve och förbannelse över telefoner och funderar på att helt enkelt köpa en ny mobiltelefon, det känns enklare. Lyfter luren igen för att kontrollera signalen. Fortfarande samma lågmälda meeep, meeep, meeep. Frågar pappa om de har gjort nåt med telefonen, kanske dragit ur jacket eller nåt? Nej. Börjar känna mig smått ledsen och rådvill.

Frågar pappa om jag får låna hans telefon. Får låna pappas telefon. Letar efter pappas telefon. Hittar inte pappas telefon. Letar lite till och hittar den vid TV:n. "Jag ska inte ge mig förrän jag fått reda på vad de har gjort med min mobil!" tänker jag envist och slår numret igen. Tre små toner piper till och på telefonen står det "Samtalet misslyckades, numret ej tilldelat." Försöker igen. Samma sak. Får arga impluser att slänga iväg telefonen men ändrar mig och andas djuuupt några gånger.
Slår det första numret på nytt. Går igenom hela kvinnoröst-val-förbannade-grejen för jag vet inte vilken gång i ordningen. Trycker på alla knappar jag blir tillsagd att trycka på och kopplas slutligen till butiken. Får äntligen prata med en riktigt människa.
Jag - "Jo, jag har ett litet problem, jag lämnade in min mobil på reparation för lite mer än två veckor sen, och när jag lämnade den sa de att det skulle ta runt en och en halv vecka, och nu har det gått två veckor och.."
Hon - "Ja, det ska ju ta mellan (ett nummer jag inte uppfattar) arbetsdagar, men det kan ju givetvis dra ut på tiden också.. Vad har du för ordernummer?"
Jag - "(upprepar ordernummer)"
Hon - " Johanna, ja. Ja, det står här att de har tagit emot mobilen, men inte har den reservdelen inne just nu."
Jag - "Nehe.."
Hon - "Men jag snackade med dem innan, om en annan lagning, och de sa de att de skulle få in en massa nya reservdelar på måndag, och då kan vi ju hoppas att din också är med där." (mycket hurtigt tonfall)
Jag - (tillkämpat vänligt) " Ja, det kan vi alltid hoppas."
Hon - "I såna fall ska vi ha den färdig någon gång i början av nästa vecka."
Jag - " Okej, vad bra, tack för hjälpen."

Klick.

Det här är inte ett skämt, utan på seriöst och fullaste allvar.
Herregud.
&%&¤()#¤¤#!

Inga kommentarer: