Lite mjukare.

23:02

Den kan vara omtumlande utan att hända så mycket. Jag åkte hem från Staden Ingen Behövde efter en fin kväll och fast jag ville stanna kvar hos Harta och Stor Bror. Melankolisk som få på tågresan med, men näsan nedstoppad i en bok. Hemma i Göteborg så regnade det - ibland är det på något sätt skönt när vädret matchar ens humör.

I lägenheten tänkte jag röja undan och packa upp, men hamnade med lunch och bok i soffan istället. Klockan 17.05. stod jag på Annebergs perrong och kunde bara tänka på att få krama Gabs, sticka näsan i hennes tröja och andas in lugn och trygghet. Att komma hem till henne och Smörgåsen är som att gå in i en vägg av hemtrevlighet och omtanke. Jag har pratat, hon har lyssnat, vi har druckit två enorma koppar te, ätit mandelskorpor och toppade kvällen med varsin pizza i TV-rummet och tre avsnitt av "The Big Bang theory". "Du har inget att oroa dig för, för du är grym." sa Smörgåsen helt lugnt till mig. När jag gick hemåt lägenheten från bussen nu så kände jag en sån där våg av tacksamhet och kärlek att jag nästan började gråta. Sammetslen höstnatt med tokröda löv mitt i alltihopa och så en känslosam tös med stora blå mjukisbyxor och sneakers mitt i. Fortfarande ganska melankolisk, men på nåt sätt lite mjukare till sinnes.