Jag var inte riktigt så trött att jag grät på fredagens lektion, men det var nära. Den här veckan la jag mig i en liten trött hög på golvet, blundade och flämtade istället. Sen, två timmar senare hade jag laddat upp energi nog för att kicka av min fredagslocking. Det är bara pure joy. Jag känner mig lite smått bortkommen ibland, men det beror på att jag inte har haft eller har tagit mig tid till att öva locking på min egen träningstid... så det oroar jag mig inte för, det kommer. :)
På senaste prattiden var det som sista biten föll på plats, och plötsligt kände jag: "Jag behöver inte komma hit nästa vecka." När jag sa att jag ville ha ses med två veckors mellanrum till, så fick jag ett genuint glatt leende och så bestämde vi det. Det kändes väldigt bra. Det känns väldigt bra. Det känns som jag vet vad som är jag och vad som inte är jag. Allt går inte rätt in längre. Dagarna är fortfarande inte enkla och kommer säkert inte bli det på länge, men jag är en bit på väg. Heja mig! :)
Lördagsmys. Jag har lekt stan med mamma idag, handlat och skrattat och ätit sushi. När vi kom hem pausade vi lite, sen stack vi ut alla tre, mamma, pappa och jag och sprang-gick en runda. I jägarmarsch! Det var så roligt, jag skrattade och mådde bra. Nu ska jag strax ge mig kropp det den vill ha - en ordentlig natts sömn. Godnatt. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar