Shout it out loud.

22:22

Magiskt klockslag. Precis som när jag var mindre önskar jag mig alltid något.

Idag har varit en dag där datorn har bråkat och jag fick inget vettigt gjort förrän vid klockan två. Sen var det alldeles för kort tid av effektivitet innan jag skulle till stan. Trots att skolstressen börjar bli mer och mer påträngande kunde jag ändå slappna av i solsken vid kanalen med Mikkis och Banana i sällskap, plus min första latte på länge. De gör koffeinfria latte på Condeco numera, jag blev så förvånad att jag glömde bort vad jag skulle beställa.

Imorse sprang jag en vända i kylig morgonluft och solsken runt Safjället. Jag älskar den rundan, trots backe upp-backe ner hela vägen. Ikväll dansade jag med en Twisted T på strängt humör - när han tycker att vi slackar blir han bitsk och sarkastiskt, men aldrig någonsin så att det känns obehagligt på något sätt. Bara tillrättavisande och konstruktiv kritik. Den 1 maj är det showcase igen. Scen, musik, ljus, applåder. Svett, nervositet och adrenalin. Jag lovar, om jag så ska öva varje ledig minut innan det ska jag DÖDA den här koreografin. Jag vill att de mina som kommer och tittar ska se hur och att jag har utvecklas. Det ska sitta - bara paw, paw, paw.

De jag umgåtts med mycket på sistone - Lady Hickups och Gabs. Louice som var här från Stockholm. Bus och Juja som jag träffar alldeles för sällan. Det är en fantastisk känsla att känna hur man knyts samman mer och mer med sina vänner, tills man älskar så mycket att det nästan gör ont.