Att njuta av sitt eget sällskap.

22:06

Ett tag höll jag på att bli vansinnig, men nu har min hals slutat klia. Tack och lov för det.

Klockan tjugo i sex sparkade jag mig själv mentalt i rumpan, satte mig på cykeln och åkte till mitt gym med mitt stretchingrum med spegel och dansade. Det går sakteligen framåt, även om vissa saker är sjukt svåra. Isolation kills me, wavesen också. De blir inte alls så smooth som jag vill ha dem, men det är bara att traggla. Jag har ingen aning om vad de andra som är i strechrummet tror om mig (jag har ju iPod och de hör inte musiken) för jag kan tro att det ser rätt lustigt ut... men å andra sidan, om jag brydde mig särskilt mycket om vad alla andra tycker och tänker om mig hade det inte blivit mycket gjort. :P


En annan sak som is killing me är relationer. Relationer och pojkar at the moment. Efter att ha klagat för pappa och gnällt fram: "Jag vill ha en ENKEL relation!" och fått tillbaka "Det finns inga enkla relationer." är jag lite bitter och tjurig. Hur svårt kan det att vara rak och ärlig och säga vad man tycker? Inte in absurdum såklart, herregud, någon slags fingertopskänsla för vad som är passande och inte sårar den andra får man väl ha, men en basic jäkla kommunikation? What's up med typiskt "tjejbeteende" (ursäkta den väldigt fördomsfulla klassificeringen här) och att säga en sak, mena en annan och sen är det tänkt att jag ska förstå ändå?
Jösses. For now lägger jag till det i kategorin "Saker jag förhoppningsvis förstår när jag är vuxen."