måndag, mars 15, 2010

A walk down memory lane.

22:29

Så. Idag pep telefonen till och annonserade: "Du kan hämta ut ditt paket från Falun på ditt närmaste Hemköp. " Sagt och gjort, på väg hem från stan smet jag förbi och plockade ut det. Jag har väntat på mina teckningar, det har varit sista grejen som skulle fixas innan det är no strings attached alls kvar och det har stört mig, legat i bakhuvudet och gnagt.

Jag var inte beredd på att det skulle göra så ont. Gråtfärdig gick jag hem med paketet under armen och när jag packade upp det och såg hur noggrant inslaget det var och snören fint lindat runt och grejer började jag gråta. En hemsk, hackig gråt blandat med skratt som gjorde ont i halsen och bröstet. Nu är det verkligen slutslut. Plötsligt fanns bara en tanke i skallen - jag måste ut. Så jag bytte om, snörde på mig löparskorna (och mindes att mina löparutstyrsel på vintern var det enda han inte tyckte jag såg gorgeous ut i) och sprang tills det gjorde ont i benen, håll i sidan och andfådd, inte bara ont i hjärtat. Lite bättre när jag kom hem.

Kvällen har varit a walk down memory lane. Jag minns de fina stunderna likväl som det jobbiga. Vet inte vad som gör värst ont dock. Just nu känner jag mig liten, ledsen och ynklig. Men jag vet att det kommer gå över och att jag har famnar att gråta i om det behövs. Jag börjar med en natts sömn, så får vi se hur det känns imorgon.

Inga kommentarer: