Äntligen torsdag!

09:58

I tisdags tänkte jag ge mig ut och springa. Det pissregnade på morgonen och det dödade väldigt effektivt mitt löparhumör, så det blev inget av med det. Igår tänkte jag också springa, men fick ett så jäkla flow i skolarbetet att det kändes rent av korkat att gå från datorn när det för en gångs skull flöt på. Det i kombination med att andra-dagens-träningsvärk drog all energi ur kroppen på mig gjorde att jag hellre åkte till föräldrarhemmet, tog en promenad med mamma och sen hem igen och en promenad med P-PT... så det blev inget av med det heller. Igår kväll bestämde jag mig för att "Imorgon antingen cyklar eller springer jag hem till lägenheten och hämtar den bortglömda gräddfilen som jag behöver." och imorse vaknade jag på helt fel sida och var helt enkelt redigt tjurig. Verkligen vill-inte!-humör Först bestämde jag mig för att cykla. Sen bestämde jag mig för att springa. Sen bestämde jag mig för att cykla för att det gick fortare. Sen tröttnade jag på att min kropp envisades med att uppföra sig som en femåring och med en kombination av "Jag kan ta det i gå-spring-intervaller, jag behöver inte springa hela tiden." och "MEN SKÄRP DIG FÖR FAN, PÅ MED KLÄDERNA OCH UT!", så kom jag ut.

Och det var precis som det brukar vara - så fort jag är ute och har tagit de första löpstegen så förstår jag inte hur det kan kännas så otroligt motvilligt innan. Med en hypnotisk instrumentalversion av "Forever" i öronen sprang jag hela vägen hem och en bit tillbaka innan jag kände att höfterna sa ifrån och gick resten av vägen hem. 6,5 km sprang jag, det är 1,5 km mer än vad jag har kunnat springa på länge. Jätteglad. :)

Idag har jag längtat efter hela veckan. Helkroppsmassage, våffeldag och tre av mina finaste vänner. <3