tisdag, augusti 25, 2009

a day of doing.

17:50

phew, börjar känna mig lite lagom omtöcknad och orkeslös i skallen. knappt suttit ner i fem minuter sen jag kommit hem - handlat, bakat, lagat lunch och sen passat på att städa mitt rum och mina grejer runtomkring i huset. ni vet - gå igenom högar med papper som mystiskt hopats på skrivbordet, vika tvätt, sortera kläder, in med saker i garderobe, ut med saker på vädring, det skulle till badrummet, det skulle ner, det skulle upp... osv. gått fram och tillbaka mellan alla rum miljoner gånger känns det som, och däremellan lite diskning och plocka ut diskmaskinen och ta iordning på högen med saker bredvid Albin (min laptop). hittade en obetald räkning som nu är ordnad. försökte hitta hur jag skulle göra för att avluta mina konton och byta bank - underligt nog så finns inte sån information på banken hemsida. det är jättelätt att hitta hur man öppnar nytt konto, men inte hur man avslutar sitt gamla. wonder why? :P

känns som jag fått mycket gjort i alla fall. ska till SEB imorgon och öppna konto där, så får de tala om för mig hur jag ska göra när jag ska göra slut med min gamla bank.

när vi läste stress-kursen för något år sen, så råkade vi på uttrycket "daily hazzle". översatt innebär det ungefär "vardagliga förtretligheter", alltså såna irriterande småsaker som händer varje dag, typ bilköer och sånt. det finns dock vissa sådana saker som får mig att flippa.
- saker som ramlar. jag vet inte vad det är, men det är bara otroligt jobbigt. 5 av 10 ggr kan jag hantera det, tar ett djupt andetag och plockar upp saken igen, 4 av tio gånger låter jag den ligga/svär högt och plockar upp den och 1 av 10 gånger får jag flipp och skriker "JAMEN LIGG DÄR DÅ!" och går därifrån. mycket moget beteende. :P
- saker som kommer odiskade ur diskmaskinen. alltså - vad är det som gör att en tallrik kan vara instängd i två timmar i en diskmaskin med diskmedel och skållhett vatten och FORTFARANDE vara smutsig när den kommer ut?! obegripligt.
sen finns det massa andra, typ skrikande barn på bussen (jag vet att det inte är barnens fel. jag vet att det inte är förälderns fel. det hjälper inte och barnen i Afrika mår inte bättre för att jag äter upp min mat heller.), spårlöst försvunna kläder och krånglande teknik, men det kan jag hantera. oftast. :P

iväg på visning snart, väntar bara på mamma. hmm. ska nog byta t-shirt dock, luktar svett efter promenerande förut. jag klagar inte över solsken, men det synkade sig inte riktigt med jeans och svart t-shirt. :P

1 kommentar:

Mikkan sa...

Den stora utmaningen är ju alltid att klara av att ta ett djupt andetag och skita i det där. Min sån grej är regn: om det börjar regna så spänner jag mig och blir förbannad, istället för att bara slappna av och gilla läget.