Johannadagen.

21:38

fikan med Dalmasen (WW is no more) igår gick jättebra, fast den råkade bli 4,5 timme lång. tiden försvann, på något mystiskt sätt. :P men verkligen jättebra. klart jag var nervös och jo, det kändes konstigt i början att han liksom stod framför mig och pratade med mig igen. han var sig lik. samma hår, samma humor, samma lukt. fast ändå, märkte jag allteftersom kvällen gick, inte riktigt samma. lite annorlunda, lite mer sin egen på något sätt. svårt att sätta fingret på. vad jag kan sätta fingret på nu, är att det är slut. over and finished, på riktigt slut. jag kände ingenting igår, inget pirrande i magen eller att jag längtade efter honom på annat sätt. sure thing, jag tycker fortfarande killen är attraktiv, men jag är inte kär längre - och det är väldigtväldigt skönt att veta det säkert.

idag började egentligen inatt med en mysig dröm som lämnade kvar en glad och hoppfull känsla i magen. när jag vaknade drog jag på mig träningskläderna, värmde upp och körde styrkepass. hade frågat pappa igår om vi hade några vikter/hantlar eller nåt hemma, men icke. men vad skådade mitt norra öga när jag stod på altanen och skulle köa igång? en prydligt staplad hög med trädgårdssten. "Kalasbra!" tänkte jag och körde igenom mitt program med hjälp av boll, gummiband och en ryggsäck stoppad med sten. alla sätt är bra utom de dåliga. :)

efter frukost och dusch tog jag mig in till stan där jag oplanerat fick shoppa ett par nya hörlurar eftersom mina dog på vägen till tåget. morr. därefter knallade jag till Droppen och gav blod. det gick bra och Louice kom dit och höll mig sällskap. när jag var blodtömd och hade stoppat i mig lite russin lunchade vi på Andrum, tog en promenad och lite kaffe och sen följde jag med henne hem och kikade där hon bor nu. fint. :)

pappa och jag har varit på visning på eftermiddagen också, tyvärr ganska skabbig lägenhet. resten av kvällen har jag ägnat åt at göra müsli och få mig lite vardagsmeditation genom att baka. bröden är på avbakning i ugnen nu, så det luktar ljuvlig. :)

jag har en härlig känsla av "Allt kan hända!" i kroppen.
yay. :)