god damn it, jag kan vägen.

09:37

händelserik helg.

fredagen var dock varken särskilt händelse/strapatsrik. jag proppade magen full med varma mackor med kantarellstuvning, såg på "Så ska det låta" med Martin Stenmarck och Jill Johnson (mmmmmmmm...) och pysslade med mina tröjor.

lördagen började med att dissa en handbollsmatch nio på morgonen och sova till tio istället. promenad, frukost och sen vips! fick jag jättebråttom iväg in till stan och fika med Mikkis&Banana. så härligt att se dem igen, Göteborg blir tomt utan dem. <3 vid tvåtiden lämnade jag sorti och åkte till Frölunda för att springa med Bus. min höft hade fått för sig att börja krångla på fredagen, men det kändes inte särskilt illa och efter uppvärmning körde jag omvänd backträning (nerför istället för uppför) och det kändes helt OK. :) kvällen var planerad som så att jag skulle gå på Petters konsert på Nefertiti, flickorna skulle våldgästa en kompis och laga mat och sen skulle vi mötas upp ute. njae, det blev inte riktigt så. :P

däremot gick jag på konserten. ensam. jag var liiite tveksam innan, men gud så värt det var. Nef har en ganska liten scen, så han stod nästan i publiken och det var sånt grymt drag, allas händer i luften, alla sjöng med och hoppade och studsade och herremingud vad jag älskar! hiphop live! han spelade "Såklart!", "God damn it", "Logiskt", "Vinden har vänt", precis ALLA låtar jag hoppats på. jag var helt euforiskt och hade adrenalin upp över öronen när konserten var slut. hoppas Petter spelar snart igen!

söndagen såg jag RIK:s herrjuniorer vinna JSM-guld, höll Banana sällskapen stund på tågstationen innan hon skulle till Sthlm igen och hade helvetiskt ont i höften. det ledde till att jag vackert fick avstå från hiphopen på kvällen och helt enkelt sitta och titta på. hade det inte varit för att jag nästan börjat lipa av smärta när jag gick de 2-3 minutrarna från busshållplatsen till TFDA så hade det varit betydligt svårare att motstå en timmes andrenalinkick (det var svårt nog ändå. :P), men det gjorde jag.

idag känns höften mycket bättre, dumt nog. så mycket svårare att hålla sig i skinnet när jag inte har konstant ont. men jag ska, jag ska. första löppasset är på onsdag och det ska vara lätt och försiktigt.

nu ska jag ringa sista handbollsklubben inför exarbetet. håll tummarna. :)