söndagsvila.

14:58

nöjd med gårdagen. kalasbra sällskap och for once ägnade jag lite mer tid åt mig själv och fixande, så jag kände mig vacker som en prinsessa i gyllene sminkning och lockar. :) idag var det bakisfrukost (nåja...) hos Banana och jag fick träffa Manu igen. glad och tillfreds med livet for now. :)


dessutom väldigt nöjd med förra träningsveckan (bortser från idiotpasset på måndagen. jag har inte ont i armarna längre btw. :)), som blev liksom uppstarten efter ett himla massa förvirrande hit och dit med allt som hänt de senaste veckorna. känns som i alla fall träningen har landat lite grann och jag har ett någorlunda klart mål där. tur för mig att jag har så bra kompisar och familj och f.d. tränare. :)
4 löppass blev det - ett tempo, en intervall och två distans.
2 gympass - ett idiotpass och ett lugnt till följd av idiotpasset.
nästa vecka drar dansen igång igen och jag ska börja med nytt gymprogram som På Riktigt har lagt åt mig - JIPPIE! jag är helpepp. :) jag har dessutom en idé jag ska pröva angående att det inte finns så många roliga rundor att löpa distans på här - ljudbok! när det ändå är 60-70%-tempo jag ska hålla så är det ju liksom "bara att springa". då tycker jag att det borde fungera att ha en ljudbok i öronen för att piffa till och göra lite skoj. I'll try it, och så kommer utvärderingen under veckan. :)


jag ringde till Peter Stormare (handbollstränaren) i fredags, efter att ha skjutit på det samtalet i två veckors tid. helt i onödan, såklart. han var jätteförstående och sa helt enkelt: "Nej, det är klart du inte ska spela om du inte tycker det är kul. Men du, det är ny säsong om bara tre månader, vi ser hur du känner då." just då kände jag hur mycket jag verkligenverkligen tycker om min klubb. inget krångel.

sen kändes det lite som det släppte. hela den här grejen med lagport och prestation och prestera för andra och inte bara för mig - det är som en sten fallit från mina axlar, för att ta till ett vedertaget uttryck. det har inte varit jobbigt under alla andra år, men det senaste blev det det. jag kände mig låst. men nu, att ha bestämt mig och slutat och avslutat "på riktigt"... jag behöver inte tänka på det mer. nu låter jag det vila, låter det vara och det som händer, händer. nu är min träning bara för mig, det är mina löprundor, mina gympass, min dans. allt är beroende av mig och allt jag gör gör jag för min egen skull. så lagspelare jag alltid har varit är det grymt skönt att få vara egocentrisk. jag märker det så väl, träningslust har hittat tillbaka. jag vill ut, andas frisk luft och springa, känna mjölksyra och tunga andetag, känna kroppen jobba.


hittade ett tokgott filmjölksbröd i frysen förra veckan som gick åt snabbt som attans. jag ska baka nytt idag. :)